Inför avvecklingen av kärnkraftverket i Barsebäck stärktes politikernas krav på att vilande kvarnar längs våra vattendrag skulle ställas om till aktiv elproduktion. Det ansågs så viktigt att staten till och med lämnade bidrag till den småskaliga produktionen. Bidragen varade som längst till år 2012. De mest högljutt krävande politikerna kom från den gröna sidan.
Innan bidragen upphört startade länsstyrelserna en hetsjakt på den småskaliga vattenkraften. Man begärde nyprövning på en verksamhet, som i många fall prövats i ett halvt millennium. Man har till dags dato förelagt mer än 200 kvarnägare att ansöka om tillstånd med nyprövning, om de inte dessförinnan har anmält utrivning av dammanläggningen. Man säger sig bara genomföra EU:s ramdirektiv för vatten. När vi sökt stöd och hjälp från politiskt håll har de flesta hållit tyst. Tystnaden har det varit mest kompakt med från den gröna sidan.
Vi kan ta en titt på vad EU:s ramdirektiv för vatten innebär:
I ytvattenförekomster
Förhindra en försämring, förbättra och återställa statusen, uppnå en god kemisk och ekologisk status, minska föroreningar som orsakas av utsläpp och av farliga ämnen.
Syftet är att uppnå en god kemisk och ekologisk status. Det nämns ingenting om en god morfologisk status, som tydligen på något sätt halkat in på vägen. Man ska dessutom minska föroreningar, som orsakas av utsläpp. En utrivning orsakar en onormalt kraftig sedimentvandring. Ett skräckexempel i den vägen är utrivningen av dammen vid Stendalsmöllan i Kägleån. Den utfördes i länsstyrelsens regi utan att tillstånd sökts. Resultatet blev ett utsläpp på ca 100 ton sediment så att åbottnen på ca 1,5 km nerströms dammen täcktes med sediment. En damm fylldes med sediment och två grävda brunnar uppströms sinade. Jag är övertygad om att stor del av den ekologiska mångfalden nerströms förintades.
Grundvatten
Skydda, förbättra och återställa grundvattnet, förebygga föroreningar och försämring samt säkra en balans mellan uttag och förnyelse. Bevara de skyddade områdena och verka för en hållbar vattenförsörjning.
En riklig ytvattenförekomst gynnar grundvattenbildningen. Dämmena gör att avrinningen fördröjs och grundvattnet hålls på en hög nivå, som är en förutsättning för ökad grundvattenbildning. Vid höga flöden ”lyfts” vattnet och svämmar över marker där det inte gör någon skada. Utrivningar av dämmen försämrar nybildning av grundvatten och därmed också balansen mellan uttag och förnyelse.
Artskydd
Bevara och gynna ekologisk mångfald.
Vramsån (där jag har min anläggning) är av riksintresse bland annat på grund av den unika ekologiska mångfalden. Ån och dess biflöden har haft mer än 100 vattenverksamheter i form av skvaltor, vanliga kvarnar, stampar, tegelbruk, brännerier, sågverk, krutbruk, garveri, pappersbruk, färgerier och spinneri. Det är många olika inriktningar där man använt så väl naturmedel som kemikalier. Om man får tro länsstyrelsens beskrivning av dämmenas och kvarnarnas och det uppdämda vattnets farlighet för vattendragets innevånare, skulle så gott som allt levande i Vramsån vara utdött. Jag tror istället att dämmena har haft en positiv inverkan på mångfalden. Det har utvecklat såväl strömvattenlevande som lugnvattenlevande arter. En utrivning av dämmen skulle kanske gynna de strömvattenlevande arterna men definitivt utgöra ett hot mot de lungvattenlevande. Det skulle i sig vara ett dråpslag mot den ekologiska mångfalden.
Översvämningar och uttorkning
Mildra effekterna av översvämning och uttorkning.
På ställen där översvämningar fått svåra följdverkningar, har dämmen och vallar byggts, för att fördröja vattnets framfart så att dagvattenledningar orkar sluka det. I Vramsån finns redan flera sådana översvämningsmildrande dämmen. Dammarnas reservoarer är också en garanti för att åfåran inte helt torkar ut vid långa torrperioder, vilket enligt SMHI kommer att inträffa allt oftare i framtiden. En uttorkad åfåra missgynnar inte bara fisklivet och bottenfaunan, utan också all flora och fauna i vattendragets närområde.
EU:s ramdirektiv avslutas med följande mening: ”Medlemsländerna uppmanas att utnyttja allmänhetens engagemang maximalt”.
Nyligen har Mark- och miljödomstolen utfärdat en dom som ger Kristianstads kommun rätten att riva ut ett dämme i centrala Tollarp. Domen har föregåtts av kraftiga protester från flera Tollarpsbor som nu får se sitt miljöengagemang knäckt. Det är ett bra exempel på hur man arbetar rakt emot
EU-kommissionens intentioner
Tidningen Västsverige frågade EU-kommissionens talesperson Enrico Brivio om EU vill att Sverige river ut den småskaliga vattenkraften. Han svarar att EU-kommissionen inte vill att Sverige stänger den småskaliga vattenkraften eller river mindre dammar för att uppnå en god ekologisk status.
Vad EU:s ramdirektiv för vatten istället ber om är att det sker en korrekt planering, där man tar hänsyn till vattenkvaliteten, vid projektering av vattenkraft eller mindre dammar. Det handlar alltså om nyetablering och inte äldre anläggningar.
Länsstyrelserna påstår också att deras handlande styrs av regleringsbrevet avseende länsstyrelserna för budgetåret 2012.
När jag tar del av nämnda regleringsbrev finner jag följande som kan beröra småskalig vattenkraft.
- Länsstyrelsen skall redovisa hur de bidragit till arbetet med omprövning av vattendomar.
- Länsstyrelsen skall redovisa
- insatser som genomförts för att strategiskt samordna och leda det regionala arbetet med att förverkliga regeringens politik avseende energiomställning och minskad klimatpåverkan.
- insatser för att utveckla och genomföra regionala åtgärdsplaner för det klimat- och energistrategiska arbetet i samverkan med lokala och regionala aktörer i syfte att identifiera, planera och genomföra regionala insatser och åtgärder för att uppnå minskad klimatpåverkan, ökad andel förnybar energi och ökad energihushållning.
- Länsstyrelserna ska i sitt arbete med biologisk mångfald och naturvård särskilt
- fortsätta arbetet med artbevarande, genomförande av rovdjurspolitiken och främjandet av friluftslivet samt, se till att naturvårdsarbetet sker i god dialog med medborgare, brukare och andra berörda aktörer.
- fortsätta arbetet med artbevarande, genomförande av rovdjurspolitiken och främjandet av friluftslivet samt, se till att naturvårdsarbetet sker i god dialog med medborgare, brukare och andra berörda aktörer.
- Länsstyrelserna ska utöva ökad tillsyn enligt miljöbalken av vattenverksamheter med fokus på kraftverk, dammar och vattenreglering.
Beträffande kulturmiljöer är 2012 års skrivning ganska njugg. I 2016 års skrivning har tonen skärpts och där kan man läsa följande:
Kulturmiljö
- Länsstyrelserna ska redovisa hur hela myndigheten, inom de olika delarna av verksamheten, verkar för att uppnå de nationella kulturmiljömålen. Länsstyrelserna ska analysera och redovisa utvecklingsmöjligheterna för det tvärsektoriella samarbetet vad gäller bl.a. värdering av kulturmiljöer i olika processer och hur kulturmiljöperspektivet i miljökvalitetsmålen omhändertas. Länsstyrelsen ska särskilt redogöra för hur man arbetar för att överbrygga eventuella konflikter mellan naturvårdsintressen och kulturmiljöintressen vid hantering av småskalig vattenverksamhet.
- Länsstyrelserna ska redovisa hur myndigheten strategiskt verkar för att uppnå de nationella kulturmiljömålen i samverkan med lokala och regionala aktörer. Samspelet avseende kommunala och regionala kulturmiljöunderlag, handlingsplaner och strategier, inklusive de regionala kulturplanerna, ska särskilt belysas.
Jag kan inte se att länsstyrelserna tillgodoser intentionerna i EU:s ramdirektiv för vatten genom att utfärda förelägganden om att söka tillstånd med krav på nyprövning på äldre anläggningar. Tvärtom visar ju svaret från EU-kommissionens talesman Enrico Brivio att ramdirektivet handlar om nyetableringar i planeringsstadiet och att äldre anläggningar inte omfattas av det.
I regleringsbrevet från 2012, en annan handling som styr länsstyrelsens arbete, anges att länsstyrelsen ska redovisa hur de bidragit i arbetet med omprövning av vattendomar. Vidare ska man förverkliga regeringens politik avseende energiomställning och minskad klimatpåverkan. Detta arbete ska ske i samverkan med lokala och regionala aktörer för att identifiera planera och genomföra insatser för ökad andel förnybar energi. Jag kan inte se att stängning av den småskaliga vattenkraften bidrar till minskad klimatpåverkan. Det handlar alltså om omprövning och ingenstans finns ordet nyprövning med. Det trycks vara något som tjänstemän hittat på, antagligen för att göra ansökan så dyr, att så många som möjligt avstår att fullfölja tillståndsprocessen.
Jag tycker mig se att andra stycket punkt 40 handlar om EU:s RESTOR-program. Man kan onekligen fråga sig hur många lokala och regionala aktörer som länsstyrelsen samverkar med för att genomföra detta program. Jag har istället uppfattningen att länsstyrelserna arbetar för högtryck med att utfärda förelägganden med krav på nyprövning, så att det till slut inte skall finnas några dammar att identifiera.
Länsstyrelsen ska se till att naturvårdsarbetet sker i god dialog med medborgare, brukare och andra berörda aktörer. Jag har under den här processens gång fått uppfattningen att tjänstemännen på länsstyrelsen helst ser att vi inte ”lägger oss i deras arbete”. De har inte vid något tillfälle kallat oss för att upprätta en god dialog. Snarare har de sammankallat oss för att i diktatoriska ordalag förkunna ”vad som gäller”. Framför allt har de aldrig talat om vad deras avsikter med Vramsån är, och gett oss en helhetsbild över planerna. De har snarare smugit runt till de olika kvarn- och dammägarna för att träffa olika avtal med dem. Det måste ställas betydligt högre krav på aktörer som vill åstadkomma förändringar i ett Natura 2000-område. Speciellt som man inte tycks ha en klar uppfattning om förändringarnas resultat, utan att det snarare knyts till en förhoppning om att ”det blir bra”.
Den skarpare skrivningen beträffande kulturmiljön i 2016 års regleringsbrev tyder på att politikerna är missnöjda med hur frågan hittills skötts. Vid återkopplingen från vårt samrådsmöte med länsstyrelsen och kommunen skriver länsstyrelsen bl.a. att den inte kommer att motsätta sig en utrivning om ägaren önskar det. Med skrivningen i regleringsbrevet menar jag att det inte är något som Avdelningen för fiske- och vattenvård enväldigt kan avgöra, utan att även andra avdelningar på länsstyrelsen måste få uttala sig.
Ingen lagstiftande församling tycks ha fastställt att befintliga vattenverksamheter vid ansökan om tillstånd ska nyprövas. Omprövning är det enda som talas om. Det är en betydligt billigare process än nyprövning, eftersom varje aktör vid omprövning får betala sina egna kostnader. I en rapport 2012 skriver kammarkollegiet: ”Verksamheter som har tillstånd enligt äldre lagstiftning bör nyprövas förutsättningslöst i dess helhet enligt miljöbalken”. Syftet med denna skrivning tycks vara att göra tillståndsprocessen så dyr som möjligt. Detta framgår av ett uttalande från kammarkollegiet bl.a. på ett seminarium som organisationen Älvräddarna tillsammans med Sportfiskarna och Havs- och vattenmyndigheten arrangerade i Oskarshamn för några år sedan. Enligt min syn är kammarkollegiets agerande i frågan snarare ett försök att tillgodose särintressen än att företräda en lag beslutad av riksdagen.
Vi har hamnat i något som liknar en utpressningssituation. Kriterierna för utpressning är att man med olaga tvång förmå någon till handling eller underlåtenhet som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den tvungna. Är kammarkollegiets strategi laglig? I så fall vilken lag styr detta? Om inte, så är nyprövningen ett olaga tvång, som gör att många av ekonomiska skäl underlåter att ansöka om tillstånd. Kammarkollegiet, länsstyrelsen, Älvräddarna och sportfiskarna begär ersättning för sitt deltagande i processen som de själva framkallat. De tvungna kvarn- och dammägarna lider stor skada.
En brottsling i Sverige som har mycket god inkomst och ekonomi kan tilldelas en dagsbot på 1000 SEK. Om brottet är grovt kan denne få 150 dagsböter och om det rör sig om flera brott 200 dagsböter. Det högsta bötesbeloppet som någon kan tilldelas i det här landet är således 200 000 SEK eller ungefär en tredjedel av vad en tillståndsprocess kostar kvarnägare. Vari består vårt brott? Var det brottsligt att hörsamma politikers vädjan om hjälp för att nå klimatmålen? Eller begick jag ett brott när jag för snart ett halvt sekel sedan köpte en kvarnfastighet där det förekommit oskadlig vattenverksamhet i ett halvt millennium?
Jag vet bara att flera av mina olycksbröder/systrar har måst dagtinga med sina samveten, erfarenheter och övertygelser och till sist av ekonomiska skäl fått avstå från ansökan om lagligförklaring av anläggningar och tillstånd till fortsatt drift. Många har ömt vårdat den kulturmiljö som de äger. Det är deprimerande att se sina livsverk sakta brytas ner. Själv har jag kommit till korta i dagtingandet och fortsätter processen även om förnuftet talar emot.
Oavsett vad man väljer är den psykiska pressen oerhörd för de drabbade. Sömnlösa nätter, med oro för framtiden, avlöser varandra. För de flesta är kvarnfastigheten även bostad. Tankarna på om man ekonomiskt klarar av det eller om man tvingas bort från ”gård och grund”, är en ständig följeslagare. 1600-talets fogdeväsende jagade folk ”på skogen”, men vi är väl inte där nu?
Sett ur ett landsbygdsperspektiv är det kanske ett av de värsta dråpslag som drabbat den glesbefolkade arealen. Tillståndsansökningarna över hela landet kommer troligen att överstiga en miljard i kostnader. Tillstånd är ofta villkorade med miljöåtgärder, troligen dyrare än ansökningsprocessen, som den redan skuldsatte verksamhetsutövaren skall tillgodose. Det är inte nog med det. Försäljningspriset på drabbade fastigheter sjunker drastiskt, så att beloppet vid en försäljning inte täcker lånen som tagits för att kunna fullfölja tillståndsprocessen och miljöanpassningen. Många kommer att vara skuldsatta livet ut.
Sjunkande fastighetspriser gäller inte bara de utsatta kvarnfastigheterna, utan även andra fastigheter vid vattendragen, som förlorat sin vattenspegel, drabbas. Fastighetsägare som under flera decennier har erlagt nästan dubbel fastighetsskatt för ”strandnära tomt”. Man får väl hoppas att priset för denna hetsjakt på den småskaliga vattenkraften inte överstiger fem miljarder SEK. Detta måste vara en av de mest utstuderade åtgärderna för att påskynda ”flykten från landsbygden”. Det är nästan så att ökade drivmedelsskatter, nerlagda skolor, affärer, post- och bankkontor upplevs som en stilla vårvind jämfört med denna höststorm.
Jag kan förnimma hur någon protesterar med orden ”det står väl ingenstans att det gäller enbart landsbygden”. Nej det stämmer att det inte uttryckligen står landsbygden. Kan protestanten i så fall tala om för mig, hur många småskaliga vattenkraftverk som finns i stadsbebyggelse.
Länsstyrelserna hänvisar till miljöbalken i sitt arbete. Bör de i så fall inte rätta sig efter portalparagrafen, vars första punkt lyder ”Miljöbalken skall tillämpas så att människors hälsa skyddas”. Att pressa människor så att de mår psykiskt dåligt är snarare ett tecken på avsaknad av empati, än att det rör sig om att skydda någons hälsa.
Gunnar Olsson, Ugerups Mölla
Mölleparksvägen 51
291 97 Gärds Köpinge
044-23 51 97