EU-domstolen: Vattenkraft ett allmänintresse som medger undantag

År 2007 gavs tillstånd att bygga ett vattenkraftverk i Schwarze Sulm, Österrike.

Detta ogillandes av bl.a. EU-kommissionen som 2014 drog Österrike inför EU-domstolen. Den 4 maj 2016 konstaterade domstolen att: Det ska vidare understrykas att byggnationen av ett sådant vattenkraftverk som det som avses i det omtvistade projektet faktiskt kan omfattas av ett allmänintresse av större vikt och utgöra undantag från icke-försämringskravet.

I förevarande mål har domstolen bedömt huruvida det omtvistade projektet kan medföra en försämring av ytvattenstatusen i Schwarze Sulm, och, för det fall denna fråga besvaras jakande, huruvida en sådan försämring kan omfattas av det undantag från förbudet mot försämring, som anges i artikel 4.7 i direktiv 2000/60.

I sitt svar på den första formella underrättelsen bestred Republiken Österrike inte att genomförandet av det omtvistade projektet medförde en försämring av ytvattenstatusen i Schwarze Sulm. Däremot hänvisade Österrike till undantaget från förbudet mot försämring, i artikel 4.7 c i direktiv 2000/60, och gjorde gällande att det fanns ett allmänintresse av större vikt att i större utsträckning använda förnybara energikällor, såsom vattenkraft.

Som argument för att det omtvistade projektet uppfyller kraven i artikel 4.7 i direktiv 2000/60 har Republiken Österrike gjort gällande att byggandet av ett vattenkraftverk i Schwarze Sulm har som mål att utveckla förnybara energikällor.

Kommissionen anser emellertid att Republiken Österrike, genom att ange ett sådant argument, enbart har anfört att produktionen av förnybar energi generellt sett svarar mot ett allmänintresse av större vikt, utan att därvid ange huruvida det omtvistade projektet borde omfattas av undantaget från principen om förbud mot försämring.

I detta avseende konstaterar domstolen inledningsvis att det andra kravet som redovisas i punkt 66 ovan är klart uppfyllt i förevarande fall, tvärtemot vad kommissionen har anfört.

I 2007 års beslut anges nämligen en detaljerad lista över skäl till det omtvistade projektet, projektets konsekvenser för miljön och projektets påstådda fördelar. Det ska vidare understrykas att byggnationen av ett sådant vattenkraftverk som det som avses i det omtvistade projektet faktiskt kan omfattas av ett allmänintresse av större vikt.

Artikel 4.7 i direktiv 2000/60 har följande lydelse:

ˮMedlemsstaterna gör sig inte skyldiga till överträdelse av detta direktiv i följande fall:

– om god grundvattenstatus, god ekologisk status eller, i förekommande fall, god ekologisk potential inte uppnås eller försämring av statusen hos en yt- eller grundvattenförekomst inte förebyggs, och detta är en följd av nya modifieringar i en ytvattenförekomsts fysiska karakteristika eller förändringar i nivån hos grundvattenförekomster, eller

– om en försämring från hög status till god status hos en ytvattenförekomst inte förebyggs och detta är en följd av nya hållbara mänskliga utvecklingsverksamheter, och om samtliga följande villkor är uppfyllda:

  1. a) Alla genomförbara åtgärder vidtas för att mildra de negativa konsekvenserna för vattenförekomstens status.
  2. b) Skälen för ändringarna anges särskilt och förklaras i den förvaltningsplan för avrinningsdistriktet som krävs enligt artikel 13 och målen ses över vart sjätte år.
  3. c) Skälen för dessa modifieringar eller förändringar är ett allmänintresse av större vikt, och/eller fördelarna för miljön och samhället med att uppnå målen enligt punkt 1 uppväger inte fördelarna med de nya modifieringarna eller förändringarna för människors hälsa, för vidmakthållandet av människors säkerhet eller för en hållbar utveckling.
  4. d) De nyttiga mål som dessa modifieringar eller förändringar av vattenförekomsten skall medföra kan, av tekniska skäl eller på grund av orimliga kostnader, inte uppnås på något annat sätt som skulle vara ett betydligt bättre alternativ för miljön.ˮ

Undantag i Sverige?

I en analys av Wesedomen (Svensk Vattenkraft nr 1/2016) betonar Magnus Fröberg och Ulf Bjällås hur viktigt det är att en undantagsbestämmelse enligt artikel 4.7 införs i svensk lag:

-En undantagsregel bör införas i miljöbalken för att klargöra under vilka förhållanden som man får äventyra att god status uppnås och tillåta en statusförsämring.

Undantagsregeln kan utformas utifrån 4 kap. 11 § förordningen om förvaltning av vattenmiljön.

Kriterierna för att tillåta en försämring och därigenom äventyra att miljömålet om god status inte uppnås bör vara att:

– alla genomförbara åtgärder vidtas för att mildra konsekvenserna för vattenförekomstens status,

– förändringarna utgör ett allmänintresse av större vikt, eller att fördelarna med att uppnå målen för miljön och samhället inte överstiger fördelarna som de nya förändringarna medför eller att förändringarna behövs för människors hälsa eller en hållbar utveckling, och

– syftet med verksamheten eller åtgärden, på grund av tekniska skäl eller med hänsyn till orimliga kostnader, inte kan uppnås på något annat sätt som skulle vara betydligt bättre för miljön.

Det är oklart om kravet på icke-försämring ska tillämpas i Sverige innan den svenska lagstiftningen har ändrats genom att direktivet ges direkt effekt eller genom en s.k. direktivkonform tolkning av ramdirektivet för vatten.

Gunvor Axelsson

Du kan ladda hem domen här.