Göra det omöjliga möjligt

Varför kan man i dag inte ”göra det omöjliga möjligt”, när man lyckats med det tidigare?

Stocke är en plats där det tidigare aldrig tidigare funnits något vattenkraftverk men där man byggt ett helt nytt. Det har varit en ”lång resa” över tid. Jag har haft möjligheten att följa det projektet under många år tillbaka under mina mer är 35 år i mitt arbete med energi och miljöfrågor. Det är i dessa sammanhang lite av ett ”solskensprojekt” som kommit till stånd. Men varför är det inte möjligt att genomföra liknande projekt i dag?

Man kan alltför ofta läsa i media om den hårdhänta framfarten från flera länsstyrelser i landet och om hur myndigheterna som har satt hård press på många ägare till små kraftverk. Fortsätter den trenden kommer vi i framtiden få än fler nedlagda kraftverk och även utrivna dammar med de förändringar av natur- och kulturmiljöer som detta kommer att medföra. Vill vi ha det så? Är det detta arv som vi vill ge till våra efterkommande generationer? Men det blir tyvärr så om ingen förändring sker.

Stocke från historisk såg och kvarn till ett modernt småskaligt vattenkraftverk

Stocke kvarn ligger i mycket naturskönt cirka 1,5 mil norr om Växjö. Den ligger vid Rottneån som rinner mellan sjöarna Innaren och Helgasjön. Rottneån tillhör Mörrumsåns vattensystem.

Platsen har anor från 1500-talet och historiskt har det här funnits en såg och en kvarn. Redan 1548 omtalades den i räkenskaperna för Kronobergs slott. Sågen lades ned i mitten på 50-talet medan kvarndriften upphörde 1962. I Länsstyrelsens inventering från 1999 av kvarnar och sågar i Kronobergs län har Stocke bedömts ha ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Än i dag finns i stort sett allt kvar i kvarnen i sitt ursprungliga skick och den kan startas upp vid studiebesök. Familjen Jarl som är nuvarande ägare gör betydande insatser för att hålla byggnader m.m. i gott skick och är mycket mån om att vårda den smått unika kulturmiljön.

Leif Jarl är son till den sista mjölnaren på Stocke. Han är uppvuxen på platsen och redan 1980 tillskrev han den dåvarande ägaren, som var Sydkraft, om att få bygga ut ett litet kraftverk vid Stocke, men fick negativt gensvar. När sedan Sydkraft 1991 säljer fastigheten med byggnader, fallrätt mm. till familjen Jarl mognade planerna på att på nytt undersöka möjligheterna att producera el i Stocke. Familjen hade då byggt sig ett nytt hus och bosatt sig på platsen.

Under 1999 hade planerna fortskridit så långt att en vattendomsansökan till Miljödomstolen kunde lämnas in innefattande ansökan om lagligförklaring av befintlig dammanläggning samt ansökan om anläggandet av ett mindre kraftverk liksom fastställande av vattenhushållningsföreskrifter mm. Sökandes önskemål var att med enkla medel söka åstadkomma en mycket miljöanpassad elproduktionsanläggning som smälter väl in i den gamla kulturmiljön. I slutet på november året därefter lämnade Miljödomstolen tillstånd till att uppföra det föreslagna kraftverket samt lagligförklarar och godkänner befintlig damm, dess utskov och intag.

Tillståndsprocessen med samråd, kontakter med kommun, myndigheter etc. hade löpt på väl och kostnaderna så här långt hade därför kunnat hållas på en rimlig, låg och därmed för Leif Jarl hanterbar nivå. Dessutom; några som helst tidigare tillstånd för tidigare vattenverksamhet fanns ej, utan allt fick så att säga ”göras från grunden”. Tillståndet gällde i tio år och i slutet på den perioden påbörjades arbetet med att uppföra det nya kraftverket.

Kraftverket stod klart 2010 och man kunde nu ta tillvara på energin i det vatten som runnit förbi Stocke under mer än 50 år. Det är placerat på platsen där den tidigare sågen låg. Under de år som det lilla kraftverket på ca 25 kW har varit i drift har det producerat drygt 700 000 kilowattimmar förnybar el. Driften har fungerat väl och skötseln och tillsynen av dammanläggningen är mindre tidskrävande nu på grund av den automatiserade driften av kraftverket. Fördelarna är många.

Projektet har kombinerats med ett starkt miljötänk. På platsen har det byggts en fiskvandringsväg vilket gjort att ett av tre vandringshinder mellan sjöarna tagits bort. Fiskvandringsvägen har byggts med stöd från Länsstyrelsen, Naturskyddsföreningen och Bixia miljöfond, även den lokala fiskevårdsföreningen har varit involverad. Det dessutom har det byggts en smoltledare som varit i funktion sedan våren 2015. Kostnaderna för fiskvägen och smoltledaren har helt bekostats av externa och allmänna medel.

Lennart Tyrberg, projektledare på Energikontor Sydost, uttrycker sin uppfattning om projektet på följande sätt: ” Stocke är ett lysande exempel på hur man kan producera förnybar el samtidigt som man tar stor hänsyn till både kultur- och naturvärden. Den nya kraftstationen har utformats så att den passar in i den historiska miljön och den nya fiskvandringsvägen har gjort att dammen inte längre stoppar vandrande fisk. Jag hoppas att Stocke kan inspirera och visa hur man kan bygga ut småskalig vattenkraft så att den bidrar till både kultur och naturvärden”.

Det som möjliggjort projektet är en positiv samverkan mellan flera aktörer. Under projektets gång har myndigheter, kommun, fiskeorganisationer m.fl., nätägaren E.ON, elhandelsföretaget Bixia ställt upp. De har stöttat utan att ställa upp orimliga hinder. Kraftverket i Stocke är ett exempel på att det tidigare gick ”att göra det omöjliga möjligt”.

I april i år genomfördes ett tillsynsbesök i Stocke av Länsstyrelsen i Kronoberg. Vid tillsynsbesöket framkom att det inte fanns några anmärkningar på anläggningen eller skötseln av anläggningen.

Ärendet avslutades därmed.

Konklusion; varför går det inte ”att göra det omöjliga möjligt” i dag?

Men varför är det inte möjligt att i dag genomföra liknande projekt som Stocke i dag? Visserligen är Stocke ett litet kraftverk men frågan är intressant ur principiell synpunkt. När tillståndsprocessen för Stocke genomfördes för ca 15 år sedan låg kostnaderna för den på en hanterbar nivå. I dag ligger nivån på ca 500 000 kronor och uppåt och med risk för att ändå få nej på en ansökan. Dessutom, andra problem på grund av förändrat, negativt agerande från några av myndigheterna.

Går det att påverka den negativa utvecklingen? Svaret måste vara ja, trots att uppförsbacken är i dag hög . Ramlagen ger stort utrymme för tolkningar och svaret är att regelverket måste ändras så att myndigheternas agerande blir som i dag.

Ett annat exempel i sammanhanget är att vattenmyndigheternas tjänstemannaförslag till åtgärdsprogram för åren 2015 – 2021. Växjö kommun har hos regeringen yrkat att myndigheternas förslag revideras med större lyhördhet och kunskap om berörda branscher, SKL och kommunerna. Man anser att det är bättre att Sverige beslutar om genomförbara och väl underbyggda åtgärdsprogram 2 år senare än planerat, än att vi ger oss själva ogenomförbara beting.

Med ett perspektiv där fler intressen sammanvägs på den politiska nivån borde det gå att få till en förändring och ett mer för framtiden anpassat regelverk . Frågan måste upp på Energikommissionens bord – detta är rätt forum! Men det brådskar!

Christer Langner
fd vd på Växjö Energi AB