Silverfors Kraftverk
Klimatförändringen i världen är en av de viktigaste miljöfrågorna i vår tid och det är mycket viktigt att minska utsläppen av koldioxid för att främja biologisk mångfald på global nivå. Denna fråga har dessvärre ännu inte hanterats som ett miljöproblem i vattenförvaltningens arbete.
Klimatförändringarna förväntas enligt Klimat- och sårbarhetsutredningen leda till försämrad vattenkvalitet hos både ytvatten och grundvatten, ökade problem med dricksvattenförsörjning, samt ökad föroreningsspridning i samband med intensiva regn och översvämningar. Ökade temperaturer i sjöar, vattendrag och i haven, tidigare islossning och ökad avrinning förväntas leda till ökad utlakning av närsalter och humus. Detta leder till försämrad vattenkvalitet i form av färgade vatten, ökad övergödning och sannolikt ökad förekomst av alger och cyanobakterier.
Enligt artikel 4(1) a) i) i ramdirektivet föreskrives att medlemsstaterna vid genomförande av de åtgärdsprogram som anges i förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt ska ”genomföra alla åtgärder som är nödvändiga för att förebygga en försämring av statusen i alla ytvattenförekomster” d.v.s. ett krav på icke-försämring av ekologisk status.
För att begränsa effekten av klimatförändringarna och på så sätt förhindra en försämring av den ekologiska statusen kan en energiomställning komma att innebär ökade krav på mer vattenkraft. För varje kilowattimme som produceras med vattenkraft minskar elproduktionen från energislag med större miljöpåverkan som till exempel olja och kol. Att riva ut många mindre dammar och kraftverk kan alltså direkt motverka icke-försämringskravet i vattenförvaltningen.
Vattenkraften kan också bidra till att minska de negativa effekterna som förväntas uppkomma vid en klimatförändring genom att de med sina reservoarer och magasin kan minska flödestoppar och översvämningsrisker efter korta intensiva nederbördsperioder. Många av de små kraftverken ligger dessutom långt upp i vattensystemen där en uppbromsning av vattnets framfart får störst effekt.