Svenska vattenmyndigheter skyller bland annat småskalig vattenkraft och ålfisket för att orsaka stor skada på ålen. Däremot har man inget gehör alls för att egna åtgärder i vattendrag är det största hotet mot ål. I foldern ”Natura 2000, Värdefull natur i EU” sägs att dessa områden (Natura 2000) skapas för att hejda utrotningen av djur och växter och förhindra att deras livsmiljöer förstörs.
Näst efter vatten är finkornigt sediment på bottnar i våra vattendrag det absolut viktigaste för ålen. Det måste finnas i sådan mängd att ålen kan klara sina 12 – 18 övervintringar i landet. Det behövs också som gömsle under dygnets ljusa timmar och för ålens födosök. Gamla kvarndammar har under århundrade fungerat som sedimentfällor vilket gjort sedimentrika bottnar till de bästa ålhabitaten.
I september 2014 revs, genom Länsstyrelsens (Lst), försorg en damm till Stendalsmöllan i Kägleån, i nordvästra Skåne. När dämmet togs bort spolades 100-tals ton sediment nerströms i Kägleån som begravde bottenfaunan, dock inte i sådan samlad mängd att det var användbart för ålens övervint-ring. Det synliga resultatet blev två sinade brunnar uppströms dammen och att det i en kvarndamm (numera familjens bad damm) uppstod sedimentbankar. Det hade funnits stora möjligheter för Lst att här vetenskapligt undersöka och lära sig konsekvenserna av utrivning av gamla dammar. Nu blev istället resultatet bara ytterligare ett utplånat ålhabitat och fortsatt okunskap om ålens livscykel.
Man har istället fortsatt med utrivningar av gamla kvarndammar med samma sorgliga konsekvenser för ålhabitaten. Som om inte det vore nog pågår nu projektet LIFE CONNECTS, bekostade med ca. 100 miljoner kronor som utgör medel från EU, där en av medintressenterna är Natura 2000 (tala om att binda ris åt egen rygg). Insatser ska göras i sju sydsvenska vattendrag, däribland skånska Rönne å, Vramsån och småländska Emån. I projektet anges att de viktigaste insatserna är; nedmontering av dammar i avsikt att ”öka överlevnaden och produktion av tex. lax och ål.” Man vill med andra ord både äta kakan och ha den kvar. Man kan inte gynna båda arterna samtidigt, eftersom deras livsutrymmen och livssätt är helt olika. Laxen vandrar in från havet för att leka på en grusig, stenig botten. Ålen vandrar in för att leva i vattendrag med finkornigt sediment åtskilliga år innan den återvänder till Sargassohavet för att leka. Under dessa år är grusiga, steniga bottnar och avsaknad av sediment ett hot deras överlevnad.
I EU-konventionens ålförordning (punkt 5) talas det om ”att bl.a. skydda, bevara och förbättra den akvatiska miljön där ålen tillbringar en del av sin livscykel.” Det måste väl även gälla projekt som bekostas av EU-medel. Jag har aldrig hört talas om att man någon gång förbättrat livsutrymmen för ål. Däremot har flera lekplatser för lax anlagts på bekostnad av ålhabitat.
I dagarna är samrådsunderlag för vattenverksamheter i Vramsån (utrivning m.m. av två gamla kvarndammar i Vramsån) ute på remissrunda. Bland remissinstanser finns Kristianstads kommun och Vattenriket. Hur kommer ni att bemöta underlaget? Uteblivet bemötande måste tolkas som ett godkännande av fortsatt utplåning av ålens livsutrymme.
Text och foto:
Gunnar Olsson, Ugerups mölla.