Anförande i interpellationsdebatten 2015-06-05 efter svar från miljöminister Åsa Romson till Annika Qarlsson (C), som i en interpellation frågat om regeringen är beredd att sätta stopp för länsstyrelsens nyprövningar tills ny lagstiftning rörande den småskaliga vattenkraften är på plats.
Herr Talman
Den debatt som hittills förts i riksdagen om den småskaliga vattenkraften har främst gällt Länsstyrelsens agerande i Västra Götalands län. Men även Länsstyrelsen i Skåne har varit aktiv med förelägganden mot ägare till småskalig vattenkraft och deras dammar. Förelägganden som motiveras med att man ska verkställa EU:s vattendirektiv.
Jag vill att vi ska uppnå förbättrade möjligheter för vandrande fisk att ta sig fram i vattendragen. Men länsstyrelsernas former för att uppnå detta sker, som jag uppfattat det, i flera fall på ett sätt som skapar konflikter och motverkar dess syfte. Samhället måste se på flera miljömål samtidigt. Åtgärder måste ske på ett sätt som inte motverkar dess syfte.
Att som länsstyrelserna i Skåne och Västra Götaland använda sig av förelägganden med krav på nyprövning av anläggningar för vattenverksamhet, som funnits före den tid då tillståndskrav infördes, är ett ingrepp i äganderätten och nyttjanderätten till vattenkraften. Nyprövning utifrån nu gällande lagstiftning innebär mycket höga kostnader för fastighetsägaren. Rimligen bör prövningarna göras som omprövningar, som ger utrymme för förhandlingar om ändringar av anläggningar och de kostnader som detta leder till.
Från Skåne har jag några exempel på vad som hänt när länsstyrelsen genom höga viten tvingat fram bortrivning av äldre kvarndammar, som använts för vattenkraft. Bortrivningen av en damm beräknas har medfört att minst 100 ton sediment från dammens botten lagt sig nedströms på ett sätt som förstört bottnarna för fisk och musslor. Dessutom har den vackra kulturmiljön vid dammar ersatts med fula sår i miljön.
Vid en genomgång vid ett seminarium med företrädare för Havs- och vattenmyndigheten här i riksdagen i mars i år framhöll de att genomförandet av åtgärderna, föranledda av Vattendirektivet, ska ske enligt ett åtgärdsprogram som ska bli färdigt i december 2015 och ha 2020 som målår. Man framhöll dialog som arbetsform, att finansieringen av åtgärderna måste klarläggas och att det ska ske en avvägning mellan olika intressen.
Anser miljöministern att länsstyrelserna ska få fortsätta genomföra åtgärder, på det sätt som nu sker, utan att avvakta Havs- och vattenmyndighetens åtgärdsprogram ?
Per-Ingvar Johnsson (C)