”När dagens barn blir gamla kommer de inte att leva i en demokrati utan i en teknokrati eller en diktatur. Det är så in i helvete sorgligt. Jag är ledsen att säga det, men jag är 100 procent säker. Vi håller på att avveckla demokratin.” Det är förre socialdemokratiske partiledaren och numera Sveriges ambassadör på Island, Håkan Juholt, som uttryckt sin mening, och han fortsätter, ”Jag tror inte att hotet är en diktatur med rullande stridsvagnar på Sergels torg, utan ett expertstyre där vi inte låter landet styras av medborgarnas värderingar. Demokratin glider oss ur händerna. Färre vill bli folkvalda, partierna tonar ner ideologin.”
I några korta meningar uttrycker sig en klok människa om vad något tusental damm- och vattenverksamhetsutövare redan vet. Vi har väl många gånger ställt oss frågan om vi fortfarande lever i en demokrati när vi utsätts för diktatoriska ingrepp. För hur kan en demokrati medverka till att lagligen åtkomna fastigheter, får brukanderätten inskränkt och med tvång ska förstöras, istället för att omfattas av landets grundlagar, som ska förhindra just sådana övergrepp från det allmännas sida. Det är fastigheter där ägarna med vedermödor och ekonomiska utlägg kunnat bevara dess kulturhistoriska värde. Alice Bah Kuhnke har i landet det yttersta ansvaret för att kulturhistoriska byggnader och anläggningar bevaras till eftervärlden. Hon har inte lagt två strån i kors för att bevara dem. Istället passar hon på att ge Juholt en känga när hon säger ”Det är ju anmärkningsvärt. Det är ju ambassadörers, precis som regeringens, uppgift att föra fram korrekta bilder av vårt land och främja vårt land i världen.”
Jag ska ge en korrekt bild av hur det här landet styrs, så får vi se om det är den Bah Kunhke kommer att förmedla på sina världsomspännande resor, eller om hon hellre kommer att försvara den framväxande teknokrat- och byråkratdiktaturen.
För ett tag sedan blev jag uppringd av en kvinna, som är ägare till en kvarn, och som ville ha råd eftersom hon var i färd med att sälja kvarnen. Dämmet till kvarnen revs ut i september 2014 av Länsstyrelsen i Skåne. Ägaren hade förespeglats att kostnaderna för att söka tillstånd och att bygga fiskväg skulle bli väldigt höga. Hon gick därför med på att dämmet fick ”sänkas av” utan att det kostade henne något. Hon hade uppfattningen att man skulle ta ner lite på dämmet så att det skulle bli små förändringar i omgivningen. Man rev istället ut hela den stenlagda delen av dämmet, vilket fick till följd att 100-talet ton sediment spreds på bottnen av vattendraget och fyllde en damm längre nerströms.
I efterhand har länsstyrelsen låtit göra en kulturhistorisk värdering av 13 anläggningar i vattendragen. Två av dem bedömdes ha höga kulturhistoriska värden. En av dem var den där utrivningen skett. Den andra var den som fått dammen sedimentfylld. Utredaren kommenterar utrivningen som följer: ”Med dammen som kraftkälla skulle det även vara möjligt att återuppta kvarnens drift. Som enskilt objekt tingar kvarnbyggnaden ett mycket högt kulturhistoriskt värde men har p.g.a. utrivningen påverkats negativt, då den i nuvarande tillstånd inte går att driva. Dammen vid Stendalmöllan är avsänkt vilket ur kulturmiljösynpunkt har givit en negativ påverkan på helhetsmiljön.
Ägaren har under ett år försökt sälja fastigheten. Hon har haft tre intressenter som velat köpa fastigheten om den varit intakt med damm. Någon av dem hade haft för avsikt att bygga upp ett kvarnmuseum, eftersom den mesta utrustningen finns kvar. Försäljningen begränsas också av strandskyddet. Det är inte troligt att det går att sälja fastigheten i nuvarande skick. Troligare är då att den gamla kvarnen kommer att förfalla, när inkomster till underhållet uteblir. Våra byråkrater har i så fall sett till att en fastighet som i ursprungsskicket hade varit värd ca 5 miljoner SEK blir värdelös efter diktatorernas framfart.
Juholts uttalande är ett försök att varna för en framväxande byråkrat- och teknokratdiktatur. Som vi sett i våra ärenden är regeringen inte intresserad av att stoppa tjänstemännens självsvåldiga framfart, utan avhänder sig istället sina folkvalda åligganden och försöker tysta den som pekar på det sjuka tillståndet.
Gunnar Olsson
Ugerups Mölla