Poängsegrar i första och andra ronderna
Några dagar efter att regeringen 8 mars skickat över sitt lagförslag “Vattenmiljö och vattenkraft” till lagrådet skrev jag i ett inlägg på Second Opinion (se denna länk), att första ronden gått till vattenkraften. Samtidigt skrev jag att det fanns alltför många motsägelser, oklarheter och inslag som strider mot EU-rätten, vilket våra motståndare i departement och myndigheter kommer att söka utnyttja i strid med de mycket tydliga politiska avsikterna.
Den andra segern är de förtydliganden som civilutskottet gjort i sitt betänkande och som riksdagen röstade ja till 13 juni. Där har man framför allt lagt fast tolkningen av äldre rättigheters rättskraft och av övergångsbestämmelserna. Även begreppen äventyra och samhällsnyttig verksamhet har stagats upp något. Tyvärr avslogs en reservation som inneburit en väsentlig precisering av de två senare begreppen.
Genom att civilutskottets betänkande förtydligat viktiga oklarheter och motsägelser i propositionen kommer den politiska uppgörelsen att få större genomslag hos myndigheterna. I och med att riksdagen röstat ja till utskottets betänkande är det utskottets tolkningar som gäller, inte propositionens.
Innan omprövningarna kommer i gång och vi kan se att de landar rimligt återstår många ronder, mer om det nedan. Just nu kan vi jämföra vad riksdagen beslutat med vad Miljö- & energidepartementet föreslog i sin promemoria 29 juni förra året. Då blir den politiska kursomläggningen tydlig, departementets politiska ledning och tjänstemän har fått stryka på foten.
Tack alla som kämpat för vår sak
Ett mycket stort tack till alla er politiker som engagerat er så helhjärtat för vattenkraften och som lagt så mycket tid på att tränga in i detta mycket komplexa område. Tro bara inte att ni är färdiga med frågan, vattenförvaltningen måste köras med mycket strama tyglar ett antal år framöver (om ni inte reformerar den i grunden). Det känns skönt att veta att 90 % av svenska folket vill ha lika mycket eller mer vattenkraft som nu, lika viktigt att en stor majoritet av politikerna arbetar för den saken.
Tack också till alla inom Vattenkraftens Miljöfond, Energiföretagen Sverige, LRF, Svenskt Näringsliv, Svenskt Vatten m fl organisationer. Utan samarbete hade vi aldrig kommit så här långt.
Och så ett jättetack till alla er medlemmar som kämpat för vår sak. Som tagit emot besök av politiker (Bredöl har en framträdande plats i den politiska geografin), deltagit i uppvaktningar av politiker, ringt och skrivit till politiker, skrivit inlägg i media, arrangerat opinionsmöten och mycket annat.
Vår verksamhet de närmaste åren
Men även om mycket nu tyder på att både vattenkraft och vattenmiljö ska kunna utvecklas återstår som sagt många ronder innan matchen är vunnen. Här kommer de viktigaste litet kort, utförligare beskrivs de i artiklarna om det nya regelverket, politiken och myndigheterna (och finns med i flera av de andra artiklarna också).
Den här “listan” kan på sitt sätt ses som en verksamhetsplan för SVAF de kommande åren. Vårt arbete kommer att i stor utsträckning vara styrt av att vi i varje vattendrag, varje län, varje vattendistrikt och nationellt (och även på EU-nivå) måste bevaka och medverka i implementeringen (=tolkningen och tillämpningen) av det nya regelverket.
Riksdagsbeslutet innebär att regeringen ska utfärda några nya förordningar, förmodligen ändra myndighetsinstruktioner, komma med nya regleringsbrev och uppdrag till myndigheter. Detta måste göras strikt utifrån de politiska avsikterna bakom riksdagsbeslutet, dvs utifrån de förtydliganden som gjorts i civilutskottets betänkande. Tyvärr har vi anledning att tro att den nuvarande politiska ledningen och de ansvariga tjänstemännen i departementet än en gång kommer att försöka utnyttja sin position. Vi kommer inte att kunna känna något förtroende för departementet innan det kommit en ny politisk ledning och nya handläggare.
Den nationella planen behövs som arbets- och tidsplan men innehållsligt strider den mot EU-rätten och blir därmed omöjlig. Varje kraftverk ska prövas individuellt utifrån de lokala förutsättningarna och konsekvenserna utan “nationella pekpinnar”. Om man vill försäkra sig om att den nationella kraftproduktionen inte minskar med mer än 1,5 TWh är det enklaste att sätta gränsen 2,3 % för varje individuellt kraftverk. Den gränsen måste då myndigheterna hålla sig inom, en sådan minskning måste dessutom kraftverksägaren tåla utan ersättning. Så här alldeles i början av arbetet finns det dock signaler som tyder på att vattenkraften kan komma att tillmätas (minst) samma vikt som vattenmiljön. Det verkligt spännande vore om de tre myndigheter som ska ta fram planen också tog med möjligheterna att öka effekt och reglerförmåga,
Befintliga föreskrifter, vägledningar m m ska revideras, främst gäller det HaV. Den grundläggande frågan är vilka av dessa som behövs. I stor utsträckning räcker EU:s ramdirektiv och dess tolknings- och tillämpningsdokument (CIS). Men hur eller hur är förstås regeringens direktiv viktiga – och då är vi tillbaka till den misstro som finns all anledning att hysa mot departements nuvarande politiska ledning och ansvariga tjänstemän. Men också medverkan av företrädare för vattenkraften och andra verksamheter kommer att spela stor roll.
I den mån vattenmyndigheterna ska finnas kvar måste de börja om från början när det gäller vattenkraften och nog alla andra vattenverksamheter också. Kasta alla statusklassificeringar, miljökvalitetsnormer, åtgärdsplaner, åtgärdsprogram, förvaltningsplaner i papperskorgen. De strider mot EU-rätten och tänjer det nuvarande svenska regelverket till bristningsgränsen. Med det nya riksdagsbeslutet och de direktiv som regeringen ska utfärda blir det än tydligare att vattenmyndigheterna är i otakt med resten av samhället.
Länsstyrelserna måste organiseras om för att kunna arbeta tvärsektoriellt med vattenfrågorna i enlighet med sitt uppdrag, det måste omgående bli slut med att vattenvårdarna bestämmer i stort som smått. Länsstyrelserna måste också börja arbeta tillsammans med verksamheterna i vattendragen (industrier, jord- och skogsbruk, kraftverk, kommunala verk) liksom med dem som bor utmed vattendragen. Länsstyrelserna måste sluta med att tjuvhålla på all den kunskap man sitter på och inte tvinga kraftverksägarna att ta fram uppgifter som länsstyrelserna redan har.
Hur kan omprövningarna gå till?
Min personliga vision om hur vi under de kommande åren ska arbeta med att ompröva driftsvillkor och miljöåtgärder för de 2 100 kraftverken och deras 1 400 regleringsdammar är denna. Diskutera och kritisera den gärna men det är något sådant här vi måste ha för att ta initiativet och på så sätt hjälpa till med den totala omläggning av vattenförvaltningen som är en tvingande nödvändighet om den ska leva upp till de mycket tydliga politiska avsikter som en bred riksdagsmajoritet står bakom och som vilar på att 90 % av medborgarna vill ha lika mycket eller mer vattenkraft än i dag.
- Regeringens alla förordningar, instruktioner, regleringsbrev, uppdrag m m håller sig strikt till riksdagsbeslutet (vilket på viktiga punkter är civilutskottets betänkande och inte propositionens motivtext och författningskommentarer)
- HaV:s föreskrifter och vägledningar blir överflödiga eller åtminstone mycket hårdare knutna till EU-rätten
- Länsstyrelserna och vattenmyndigheterna KMV-klassar alla vattenförekomster med vattenverksamheter (avgörande punkt)
- Vi kraftverksägare och andra verksamhetsutövare spelar en central roll (i linje med RDV)
- Vi arbetar med varje vattendrag/avrinningsområde för sig (enligt riksdagsbeslutet)
- Alla berörda områden (energi, klimat, kultur, miljö osv) ska beaktas i arbetet (enligt RDV)
- Vi arbetar tillsammans med länsstyrelserna, som bidrar med all den kunskap de har inom alla berörda områden (enligt lagförslaget ska länsstyrelserna bidra med det de vet, något om samarbete står inte direkt)
- Arbetet resulterar i en plan för att utveckla vattendraget inom alla berörda områden. Denna plan ska ligga till underlag för domstolens omprövning.
Till sist
får inte alla dessa juridiska och politiska turer skymma allt det arbete som görs på att utveckla våra kraftverk. Jag blir inte bara kontaktad när det finns bekymmer, jag får också höra om projekt som gått i mål. Senast var det Ålem Energis uppgradering av Skälleryds kraftverk i Alsterån. Kraftigt ökad produktion, effekttillgång och reglerförmåga. Förberett för ö-drift i krislägen. Omlöp fanns sedan tidigare men vandringsmöjligheterna har förbättrats. Kulturmiljön och rekreationsmöjligheterna har bevarats.
Thomas Sandberg, ordförande SVAF
