Skilda världar:
Offentliganställda tjänstemän mot landsbygdens småföretagare
De två miljöprofessorerna Jan Darpö och Jonas Ebbesson skriver i sin långa debattartikel på Brännpunkt (6/9) att de förslag som läggs i Vattenverksamhetsutredningens slutbetänkande ”i själva verket (är) högst rimliga”. SVAF, Sveriges Advokatsamfund, Svensk Näringsliv och LRF håller inte med. Länkar till samtliga inlägg finns längre ner.
SVAF:s ordförande Gunvor Axelsson skriver:
De båda försvarar Vattenverksamhetsutredningens mycket kritiserade delbetänkande ”Ny tid Ny prövning” som föreslår att nästan alla, 97 procent, av landets alla vattenkraftverk, små som stora, ska nyprövas. Jan Darpös remissvar på det delbetänkandet var också odelat positivt. De båda delar den inställningen med Kammarkollegiets jurister, länsstyrelserna och Hav- och Vattenmyndigheten. Oroande är också att Jonas Ebbessons förra doktorand Åsa Romson numera är miljöminister. Än mer oroande är att många miljöjurister ser rättsstaten och äganderätten som ett hinder mot att snabbt vidta för tillfället populära miljöåtgärder.
Kort sagt handlar det om ett antal offentliga tjänstemän, miljöjurister i olika positioner, som utifrån rent teoretiska perspektiv och med – som det framstår – mycket liten kännedom om verkligheten för det stora antalet av de drabbade, de småskaliga vattenkraftverken, nu vill lyfta över alla kostnader för nyprövningar, omprövningar och åtgärder på ägarna till alla typer av vattenkraft.
För ägarna till småskaliga vattenkraftverk ute i landet är verkligheten en annan. De krav som redan nu ställs på nyprövningar av alla anläggningar som inte har tillstånd enligt miljöbalken kommer att innebära konkurs eller stora ekonomiska problem för innehavarna av många historiska anläggningar. Låt oss heller inte glömma att alla dessa anläggningar finns i naturliga vandringshinder; det fanns ingen anledning att bygga en kvarn eller hammare om det inte fanns ett vattenfall på platsen.
Många av de gamla kvarnarna med sina dammar blev kvar och existerar än i dag. De levererar några procent av Sveriges el och bidrar till lokal balans i elnäten. Det handlar om gamla kulturmiljöer med fungerande, lönsam småindustri, lokalt ägd – ofta av entusiaster. De underhåller dammarna och ser till att vattennivåerna upprätthålls.
Det rör sig om 4 000 jobb och cirka 23 miljarder kronor i tillgångar. Vidare handlar det om något vi alla efterfrågar: nästan totalt koldioxidfri elproduktion. Ett vattenkraftverk ger inga utsläpp, orsakar inget buller, kräver inga transporter av bränsle. Det lånar vattnet till turbinen några sekunder och släpper sedan ut det lika rent som när det togs in i kraftverket.
I dag är detta hotat av myndigheter och vattenkraftmotståndare. De stöder sig på EU:s vattendirektiv. Självklart kräver EU:s vattendirekt inte detta. Andra länder i Europa planerar inte att lägga ner sin småskaliga vattenkraft. Tvärt om driver EU projektet RESTOR Hydro där Svensk Vattenkraftförening deltar för att identifiera och återstarta gamla kraftverk som en del i strategin att minska utsläppen av växthusgaser till 2020.
Kraftverksägarna är inte motståndare till motiverade, effektiva åtgärder i vattendragen. Det de – och Svensk Vattenkraftförening – invänder mot är att myndigheterna nu tvingar fram långa dyra rättsprocesser – innan Hav- och Vattenmyndigheten ens är klara med vägledningar eller prioriteringar. Vi anser att det är högst rimligt att enskilda småföretag inte drabbas vare sig av myndigheternas felaktiga sätt att implementera och tillämpa vattendirektivet eller av tjänstemäns ambitioner att ta fram ny juridisk praxis.
Gunvor Axelsson, ordförande
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/nya-kraven-innebar-konkurs-for-manga_4002615.svd