Medlemsbrev december 2014

2013 var ett (milt sagt) besvärligt år för den småskaliga vattenkraften, 2014 har hittills varit än värre. De snart 20 månader som gått sedan jag tog över som ordförande har fyllts av utredningar och remissvar: Dammsäkerhetsutredningen, Vattenverksamhetsutredningen, Miljömålsberedningen, HaV:s olika vägledningar, dialogmöten, m.m., m.m.

Inom EU har en grupp där jag deltagit som representant för ESHA arbetat med att ta fram vägledning för ekologiska flöden som kan få stor effekt i Sverige. Jag och Minna Torsner från Fortum/Eurelectrics (de stora (vatten)kraftbolagens Europeiska organisation) tvingades till sist konstatera att vi inte kan ställa oss bakom de rekommendationer som kommittén har tagit fram eftersom de är alltför långtgående och ställer till stora problem i Sverige, Norge och Finland.

Dessutom har länsstyrelserna trappat upp krigföringen mot den småskaliga vattenkraften genom att tvinga fram så många tillståndsärenden de kan. Och när ett ärende väl hamnar i domstol så finns en stor risk att alla myndigheter – kammarkollegiet, Havs- och Vattenmyndigheten, länsstyrelsen och ev. någon miljösamordnare i en kommun, ser till att tillståndsprocessen blir lång, kostsam och komplicerad.

Det tar tid att bilda opinion och att vända en trend. Walter Johansson brukar säga att vårt stora problem är att Sportfiskarna startade sin kampanj för mer än tio år sedan, medan SVAF kom igång på allvar för drygt två år sedan.

Något av det undertecknad och andra engagerade styrelsemedlemmar gjort sedan årsstämman kan du läsa om i det här nyhetsbrevet.

Och det finns ett ljus i mörkret, även om det tyvärr inte lär hjälpa alla nu drabbade: Länsstyrelsen i Västra Götaland verkar ha insett de omfattande problem som man skapat då myndigheten i sitt remissvar till ”I Vått och Torrt” skriver: En tillståndsprövning enligt nuvarande regler kan vara betungande för många verksamhetsutövare och Länsstyrelsen bedömer, utifrån erfarenheter från tillsynen, att enklare prövningsregler bör övervägas för vissa vattenverksamheter.”

Gunvor Axelsson

 

Aktuellt om politiken

Bästa beskrivningen är: Kaos!  Vad detta innebär för den småskaliga vattenkraften, tillståndsprocesser, etc. är svårt att säga. Givetvis kommer mycket att skjutas på framtiden. Partierna lär inte ha ändrat uppfattning på de tre månader som gått sedan det ordinarie riksdagsvalet, men där ber vi från styrelsens sida att få återkomma närmare efter extravalet.

Den tydligaste förändringen är att riksdagsledamöter från Centern i Västra Götaland har börjat försvara den småskaliga vattenkraften och ställt frågor till miljöminister Åsa Romsson i interpellationsdebatten för en dryg vecka sedan. Dock har SVAF inte fått någon förklaring till varför tidigare miljöministern Lena Ek skapade de problem vi nu har…

Yttranden:

Yttrande avseende: M2014/1451/Nm                          2014-10-31

Remissvar: I vått och torrt – förslag till ändrade vattenrättsliga regler (SOU 2014:35) (Yttrandet finns i sin helhet på hemsidan.)

 

Detaljsynpunkter på förslagen i slutbetänkandet

4.2.2 Prövningspliktens utformning

Svensk Vattenkraftförening har i huvudsak inga invändningar mot förslagen. Vi tror  dock inte att förslaget tar tillräcklig hänsyn till småskaliga vattenkraft som bevisligen drabbas hårt av nuvarande – och sannolikt även det föreslagna prövningssystemet och förespråkar den norska modellen med specialregler för småskalig vattenkraft och en (kompetent) specialmyndighet for tillstånd/konsessioner.

I Norge kan vattenkraftverk omprövas efter 30 år vilket stämmer bättre med livslängden på investeringen som genomgående är minst 40 år, än de tio (10) år som gäller i Sverige.

  • För små kraftverk under 1 MW, kan sökanden be Norges Vassdrags- och Energimyndighet, NVE att utvärdera skyldigheten att söka koncession/tillstånd. Samma sak gäller när en befintlig anläggning ska byggas om och/eller byggas ut.
  • Nya kraftverk mindre än 10 MW behandlas av NVE. Detta är mikro-, mini- och småkraftverk. Om en ansökan skulle visa stor miljöpåverkan går den vidare till Olje- och Energidirektoratet, OED, och regeringen.
  • Kraftverk som är större än 10 MW skall behandlas i OED och regeringen.

Beträffande det föreslagna uppdraget till HaV vill föreningen med eftertryck betona vikten av att detta arbete sker i positiv samverkan med branschen.

4.2.3 Föreläggande att ansöka om tillstånd m.m.

Svensk Vattenkraftförening anser att det måste utformas ett system för prövning av befintliga, under tidigare lagstiftningar lagliga, verksamheter som tar hänsyn till att det handlar om just en befintlig, pågående verksamhet som under lång tid, oftast hundratals år, ansetts laglig.

Vi ser numera tydligt konsekvenserna av alla tidigare och nu aktuella förelägganden där våra medlemmar och andra ägare till småskaliga, ofta historiska anläggningar tvingas ansöka om tillstånd och där myndigheterna i processerna dels inte samverkar för att förenkla processen, dels genomgående i processen utgår från och framställer saken som om ingen anläggning finns på platsen.

Vi vill i detta främst hänvisa till Artikel 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna Rätt till egendom :

  1. Var och en har rätt att besitta lagligen förvärvad egendom, att nyttja den, att förfoga över den och att testamentera bort den. Ingen får berövas sin egendom utom då samhällsnyttan kräver det, i de fall och under de förutsättningar som föreskrivs i lag och mot rättmätig ersättning för sin förlust i rätt tid. Nyttjandet av egendomen får regleras i lag om det är nödvändigt för allmänna samhällsintressen.

Vi hänvisar också till vårt bifogade yttrande över Vattenverksamhetsutredningens delbetänkande ”Ny tid ny prövning – förslag till ändrade vattenrättsliga regler” (SOU 2013:69)

4.2.4 Ansöknings- och stämningsmål

Vi vill peka på att om utredningens tidigare förslag rörande ny prövning skulle genomföras blir det ett mycket stort antal mål som ska handläggas. Med den utgångspunkten vill Svensk Vattenkraftförening framföra att det är svårt att se vilka möjligheter en verksamhetsutövare har att få till stånd en samlad prövning i en process som blir såväl hanterbar som ekonomiskt möjlig att bekosta.

4.2.9 Rättegångskostnader

Svensk Vattenkraftförening anser att det i samband med ett eventuellt lagstiftningsarbete med syfte att dela upp processen, är viktigt att berörda sakägare inte får en försämring när det gäller hur rättegångskostnader ska betalas.

4.2.11 Hänsyn till allmänna intressen och fisket; bygdeavgifter och fiskeavgifter m.m.

Svensk Vattenkraftförening vill betona att nuvarande bygde- och fiskeavgifter anses vara och är viktiga för det lokala samhället. Vi vill också i påminna om att det svenska svaret till EU Kommissionen på kommissionens frågor om prispolitiken för vatten utpekar dessa avgifter som en del av den svenska prispolitiken.

4.2.15 Lagligförklaring

Svensk Vattenkraftförening avstyrker förslaget.

Större delen av våra medlemmar kommer att beröras av förslaget och detta oavsett om de nyligen fått såväl laglighetsförklaring av anläggningen som en ”modern miljödom” avseende driften/utövandet av vattenverksamheten.

Med tanke på hur hårt de verksamhetsutövare som redan nu föreläggs att ansöka om tillstånd drabbas, oavsett om de bygger sin verksamhet på urminnes hävd, privilegiebrev eller andra mer sentida tillstånd, även vattendomar enligt ÄVL, kan konsekvensen av förslaget bli att ett stort antal anläggningar måste rivas.

Vi understryker den stora vikten av att institutet laglighetsprövning finns kvar eftersom det fortfarande fyller en betydande praktisk funktion. 

Om omprövning

Svensk Vattenkraftförening ställer sig generellt positiv till omprövning eftersom detta under mycket lång tid varit ett rättssäkert sätt att förändra en pågående mark-/egendomsanvänding.

Vi refererar till våra kommentarer under 4.3.2. ovan liksom till Svensk Energis mer utförliga yttranden över förslagen när vi avstyrker förslagen gällande ersättningsrätten vid omprövning.

6.3 Omprövning enligt 24 kap. 5 § MB

Svensk Vattenkraftförening avstyrker förslaget rörande ”ny teknik” på följande grunder: Det pågår mycket forskning och ”produktutveckling” av såväl fiskvänliga turbiner som olika ”skyddsutrustningar för fisk”, minimivattenföring, tappningsregimer, m.m. Det gör att redan begreppet ”ny teknik” är ett problem och än större blir frågan om den aktuella tekniken verkligen leder till en ”väsentlig förbättring”.

Eftersom detta redan nu är ett tilltagande problem där olika myndigheter kräver alltfler utredningar finns en uppenbar risk att förslaget kommer att innebära krav på att verksamhetsutövarna i ännu större omfattning måste utreda och kunna visa att viss ”teknik” inte kan medföra en ”väsentlig förbättring”.

Förslaget kan definitivt inte ses som en effektivisering av omprövningsförfarandet och kommer inte, sett till gjorda erfarenheter, att verka hämmande för berörda myndigheter.

6.6 Prövningen av omprövningsmål

Svensk Vattenkraftförening tillstyrker förslaget att Havs- och vattenmyndigheten ges i uppdrag att ta fram nationella vägledande prioriteringsgrunder för omprövning av vattenverksamheter. Vi betonar vikten av att även Svenska kraftnät skall delta i ett sådant uppdrag eftersom myndigheten i sin roll som ansvarig för den kortsiktiga balanshållningen av elsystemet, har särskild kompetens som i sig kan balansera vägledande prioritering.

Utifrån flertalet kommentarer ovan avstyrker Svensk Vattenkraftförening förslaget som innebär ökad ”utredningsbörda” för verksamhetsutövarna i samband med omprövning (föreslagen ändring av 22 kap. 2 a § MB). Detta eftersom de småskaliga vattenverksamhetsutövarnas erfarenheter sett till myndigheternas ambitionsnivå genomgående är negativa. Vi anser dessutom att det är rimligt att utredningskravet har som utgångspunkt verksamhetsutövarens kunskap och erfarenhet rörande anläggningen och dess drift.

 

Yttrande avseende: M2014/1595/Nm                                                 2014-11-25

Remissvar: Miljömålsberedningens delbetänkande Med miljömålen i fokus – hållbar användning av mark och vatten, SOU 2014:50

Svensk Vattenkraftförening, SVAF, har beretts möjlighet att yttra sig över rubricerade slutbetänkande. Vi kommer i allt väsentligt att begränsa våra kommentarer till de delar av delbetänkandet som berör sådan vattenverksamhet som ligger till grund för elproduktion från vattenkraft. Svensk Vattenkraftförening ansluter i övrigt till Svensk Energis remissvar.

Sammanfattning:

Vattenkraft är viktig som ett bidrag till klimatfrågans lösning. Småskalig vattenkraft är viktig ur många aspekter:

  • som ekonomisk förutsättning för att bevara kulturhistoriska miljöer,
  • som många av våra äldsta, i bruk varande, industrihistoriska verksamheter,
  • som balanskraft lokalt, inte minst i södra delarna av Sverige (med balanskraft i detta sammanhang menas den timvisa produktionen som köpare av småskalig kraft använder i sina balansprognoser),
  • som lokala småföretag,
  • för sysselsättning på landsbygden,
  • som det mest effektiva sättet att generera elektricitet

Redan nu tvingas många ägare till vattenkraftverk som funnits i flera hundra år att söka nya tillstånd. Detta gäller både de som bygger sin verksamhet på hävd, på privilegiebrev eller på vattendom enligt 1918 år lag (som gällde till 1983). Detta är enligt vår uppfattning inte förenligt med egendomsskydd och gällande lagstiftning. SVAF förespråkar omprövning, inte nyprövning.

Nyprövning innebär genomgående en mycket omfattande prövning av anläggningen, där det exempelvis i miljökonsekvensbeskrivningen ska redovisas vattendraget och miljön där omkring i en situation som att befintlig anläggning inte finns.

Detta är en orimlighet med dammanläggningar som kan en månghundraårig historia. Det kan bli mycket dyrt – och är det oftast. Vi anser att pengar bör läggas på motiverade miljöåtgärder på de platser de ger mest nytta och inte på processer.

Detta har också inneburit att många av våra medlemmar helt tappat förtroendet för myndigheter och domstolar. SVAF:s syn är att rättssäkerhet och legitimitet i den statliga styrningen inte längre kan anses vara gällande för (småskalig) vattenkraft.

Grunden till våra medlemmars och andra vattenkraftsägares problem ligger, enligt SVAF:s åsikt, i den misslyckade form av governance som tillämpats gällande ramdirektivet för vatten vilket lett till både felaktig(a) tolkning(ar) och felaktig implementering. De förslag som nu läggs i det aktuella delbetänkandet från Miljömålsberedningen är i och för sig positiva vad gäller att försöka rätta till de felgrepp som begåtts och fortfarande begås, men för många av de vattenverksamhetsutövare som redan tvingasts in i nyprövningssystemet kommer det alldeles för sent.

SVAF instämmer alltså i den bedömning som gjordes av den fördjupade utvärderingen av miljömålen 2012, nämligen att det behövs en bättre arbetsprocess, en utveckling och differentiering av styrmedel samt en effektivare tillämpning för att Sverige ska kunna nå de vattenanknutna miljökvalitetsmålen.

SVAF instämmer också i att en hållbar vattenpolitik ska bidra till att säkerställa god vattenkvalitet och vattentillgång samt bevarande av biologisk mångfald och kulturmiljö. Den ska också bidra till en långsiktigt hållbar utveckling av exempelvis vatten-, jord- och skogsbruk, elproduktion och andra former av näringsliv, transporter, turism och till regional utveckling. Här kan vi dock konstatera att länsstyrelser, kammarkollegiet, Havs- och Vattenmyndigheten och domstolar hittills enbart sett till den biologiska mångfalden och ignorerat övriga delar vad gäller helhetssyn på en hållbar vatten- och energipolitik.

Att verksamhetsutövare tvingas lägga stora pengar på omfattande rättsprocesser för befintliga anläggningar som hittills ansetts lagliga, uppfattas redan i dag av våra medlemmar genomgående som ett försök från myndigheter och vissa s.k. miljöorganisationer med talerätt att ruinera verksamhetsutövarna. De föreliggande förslagen från vattenverksamhetsutredningen och den något diffusa skrivningen i HaV:s och Energimyndighetens gemensamma nationella strategi som kan innebära att 1 000 småskaliga vattenkraftverk kommer att rivas ut, förstärker den bilden.

Metoden att tvinga fram nyprövningar (laglighetsprövning och miljötillstånd) av anläggningar som under mycket lång tid ansetts lagliga innebär också att alla kostnader läggs över på ägaren/verksamhetsutövaren oavsett om den process som tvingas fram i slutledet leder fram till nytt tillstånd eller utrivning. Detta stämmer illa med egendomsskydd och det som hittills varit den svenska rättsstaten.

Vi vill också betona att andra länder – inte minst Österrike, Norge och Skottland – som arbetat med implementering och miljömål på ett helt annat sätt an Sverige valt att göra, nu bygger ut vattenkraften och/eller ger ersättning för att vidta miljöåtgärder och effektiviseringar i befintliga anläggningar.

I Schweiz betalar elkonsumenter en extra avgift per använd kWh, vilket avsätts för miljöåtgärder och forskning kring miljöteknik vid vattenkraftverk. Detta har skapat en mycket stark budget för forskning och miljöförbättringar i reglerade vatten. Schweiz tillämpar uppenbarligen ”förorenaren betalar-principen” (som är en av grundprinciperna i ramvattendirektivet) som att konsumenten är förorenaren, och inte uteslutande producenten. I Sverige gäller i nuläget motsatsen.

Sverige, och hela Europa, behöver vattenkraften. Staten bör därför ta fram verktyg som så långt möjligt möjliggör förnybar elproduktion i kombination med förbättrad vattenmiljö. För många små verksamhetsutövare saknas inte viljan, utan snarare ekonomiska resurser.

Staten har också ett tydligt ansvar. Staten har historiskt varit pådrivande för utbyggnad av vattenkraft. T.ex. genom elcertifikaten som styrmedel, investeringsstöd mm. Samma roll har staten haft i t.ex. markavvattnings- och sjösänkningsprojekt då tillgängliggörande av jordbruksmark (precis som vattenkraft) en gång ansågs avgörande för samhällsutvecklingen.

Idag beviljar EU och svenska staten frikostiga bidrag för återställande av våtmarksområden mm för att åtgärda den miljöproblematik som markavvattningen skapade. En kontrast är då att statens linje i vattenkraftsammanhang är att verksamhetsutövaren ska bekosta alla miljöåtgärder (eller återställning om kraftverket rivs ut). Motivet är vanligen att det är en pågående näringsverksamhet. Skillnaden mot pågående jordbruksverksamhet i våtmarksprojekt mm är dock obefintlig.

Svensk Vattenkraftförening vill också tillägga att Länsstyrelsen i Västra Götaland som förelagt mer än 50 verksamhetsutövare att söka nya tillstånd verkar ha insett de omfattande problem som man skapat då myndigheten i sitt remissvar till ”I Vått och Torrt” skriver: En tillståndsprövning enligt nuvarande regler kan vara betungande för många verksamhetsutövare och Länsstyrelsen bedömer, utifrån erfarenheter från tillsynen, att enklare prövningsregler bör övervägas för vissa vattenverksamheter.”

 

Kansliet  Ny adress och nytt telefonnummer

Svensk Vattenkraftförening

Kvarnvägen 2                                              Telefon: 0346-200 01

311 64 Vessigebro                                                      www.svenskvattenkraft.se

E-mail. info@svenskvattenkraft.se

 

Boka in: Årsstämman den 18-19 april 2015

Planen är att stämman hålls i Linköping