Jag har låtit analysera ytvattnet i Vramsån. Gränsvärdena i analysresultatet bygger på livsmedelsverkets rekommendationer och råd om enskild dricksvattenförsörjning. Dessa regler och riktvärden gäller även för den som tar sitt dricksvatten från en ytvattentäkt. Analysresultatet visade att vattnet var tjänligt som föda på alla parametrar. Dock med anmärkning vad gäller färg och COD (humushalt). Det gör inte vattnet hälsovådligt, utan snarare mindre etiskt tilltalande. Det är också lätt att filtrera bort med ett enkelt sandfilter.
Vramsåns många dämmen och kvarndammar gör att det finns en mycket stor dricksvattenreserv i vattendraget. Länsstyrelsen strävar efter att riva ut samtliga eller så många som möjligt av dämmena och släppa ut merparten av det uppdämda vattnet. Man strävar efter att ytvattnet fortast möjligt skall nå det giftiga havet och blandas upp med saltvattnet. Jag tror inte att Vramsåns vatten är unikt, utan att flera ytvatten i landet är tjänliga som födoämnen.
Länsstyrelsen talar ofta om att man bara följer EU:s ramdirektiv för vatten när de utfärdar sina förelägganden om att söka tillstånd för vattenverksamhet eller riva ut anläggningen. Även en dom i Mark- och miljödomstolen kan innebära utrivning. I direktivet står beträffande ytvattenförekomster att man ska ”förhindra en försämring, förbättra och återställa statusen, uppnå en god kemisk och ekologisk status, minska föroreningar som orsakas av utsläpp och farliga ämnen.” Både ytvattnet och grundvattnet skall skyddas mot föroreningar och man avslutar det hela med, ”Bevara de skyddade områdena och verka för en hållbar vattenförsörjning.”
Vem ger oss rätten att tömma de vattenmagasin, som kan utgöra en dricksvattenreserv för kommande generationer. När dammarnas magasin töms sjunker nivåerna i vattendragen och även det snabbreagerande grundvattnet (ytgrundvattnet) i närområdet sjunker till samma nivå. Det innebär i sin tur, att grundvattenbildningen till de djupa magasinen minskar. En växande befolkning får med andra ord tillgång till mindre dricksvatten. Att riva dämmen och släppa ut tjänligt sötvatten är väl en av de största otjänster vi kan göra våra efterföljande.
Redan idag har stora delar av södra Sverige vattenbrist och torrår får åtskilliga tusentals kubikmeter transporteras med bil till platser där man inte kan få tag på dricksvatten. I de mest utsatta delarna förbereder man att bygga dammar för att hålla kvar ytvattnet. I andra delar av landet tycker myndigheter att det är legitimt att riva dammar. Orsaken till rivningen är att gynna särintressen som fritidsfiske. Det tycks vara viktigare än att säkra dricksvatten åt kommande generationer.
EU:s ramdirektiv för vatten säger beträffande ytgrundvattnet ”Skydda, förbättra och återställa grundvattnet, förebygga föroreningar och försämring samt säkerställa en balans mellan uttag och förnyelse.” Att riva dämmen och släppa ut ytvatten och försämra grundvattenbildning rubbar balansen mellan uttag och förnyelse. När dämmen rivs ökar risken för att åbottnar under torrår blir helt uttorkade. Experter är överens om att de då utsätts för en ökad förgiftningsrisk och blir mottagligare för föroreningar.
Innan Länsstyrelsen utfärdar föreläggande borde man analyserat vattendragen för att ta reda på om det redan uppfyllde EU-direktivets kvalitetskrav. Man borde också ta reda på om de hade ett ekosystem i balans, med en bra bottenfauna, artrikedom bland fiskar, rikt fågelliv och förekomst av fladdermöss. Om så skulle vara fallet kan ju en förändring bara försämra vattenkvaliteten och rubba balansen i ekosystemet. Privatpersoner borde inte behöva offra tid och förmögenhet för att göra Länsstyrelsens arbete.
Jag tycker att myndigheterna arbetar mot EU-direktivet istället för att, som de själva säger, arbeta för det. EU-representanter säger dessutom att de inte önskar se några svenska gamla dammar utrivna. EU-direktivet är avsett att användas vid nyanläggningar, så att man redan vid planeringsstadiet kan avbryta arbetet, om det skulle visa sig att det inte går att genomföra, utan att bryta mot direktivets innebörd.
Trots det tycker svenska regeringen och myndigheter att det är i sin ordning att skylla på EU-direktivet för att riva ut femhundraåriga anläggningar och kalla dem för nyproducerade. De tycks köra efter en egen agenda och tolka lagar som en viss person läser bibeln.
Gunnar Olsson, Ugerups Mölla