Miljöjuristen Arvid Sundelin är kritisk till hur de regler, lagar och direktiv som styr vattenförvaltningen tillämpas. Alldeles för mycket avgörs i de enskilda tillståndsprövningarna.
– I dag sätts målen vid varje enskild prövning och man tar inte hänsyn till helhetsbilden. Det innebär att ingen hänsyn tas till påverkan på energisystemet och den totala miljönyttan, säger han.
Arvid Sundelin är jurist på advokatfirman Fröberg och Lundholm, som är specialiserade på mark- och miljöjuridiska frågor. Han företräder vattenkraftsbolag i miljörättsliga tillståndsprövningar och är kritisk till hur vattenfrågan hanteras av svenska myndigheter.
De övergripande målen för vattenförekomsters ekologiska status eller potential vid vattenkraftverken saknas och det leder till att de enskilda miljöprövningarna blir mer komplicerade processer än nödvändigt, menar han.
– Det som saknas är en övergripande målbild för vad som ska uppnås i vattenförekomster där det bedrivs vattenkraftsverksamhet och det saknas också bedömningsgrunder för hur god ekologisk potential ska fastställas. I stället avgörs detta i den enskilda prövningen för enskilda kraftverk.
– – –
Han vill se att implementering av ramdirektivet görs i rätt ordning så att tillståndsprövningarna kan genomföras på ett mer effektivt sätt och att helheten inte försakas. Det innebär att först och främst måste de vattendrag som bedöms som kraftigt modifierade vattendrag att pekas ut. Därefter måste det finnas definitioner som gör att man kan avgöra om det krävs åtgärder och i så fall vilka för att uppnå god ekologisk potential. Avslutningsvis måste det finnas förslag på åtgärder som gör att målen kan uppnås. Det ska vara myndigheternas uppgift att se till att åtgärderna genomförs.
Hela artikeln finns att läsa på: