Kjell Jansson skriver i sin replik på Christer Borg inlägg:
Även om jag i största utsträckning vill undvika samma typ av kraftord som Christer Borg ofta använder, så måste jag ändå påpeka att det är lätt att vara kategorisk när en fråga inte behöver analyseras utifrån mer än en aspekt. Som representant för Sveriges elföretag måste Svensk Energi däremot se vattenkraftfrågan ur ett helhetsperspektiv.
Elföretagen ska inte bara leverera el till Sveriges elkunder och industri året runt, utan också bedriva sin verksamhet så kostnadseffektivt och ansvarsfullt som möjligt med hänsyn till klimat, miljö och mycket annat.
Ett helhetsperspektiv var också utgångspunkten för uppdraget till vattenverksamhetsutredningen. Att undersöka hur vattenkraftsanläggningarnas påverkan på vattenmiljön kan minskas, absolut – men också att undersöka konsekvenserna av de föreslagna åtgärderna för elproduktionen och samhällsekonomin. Vi saknar dessa bitar, men också hänsyn till EU:s klimatambitioner och mål för förnybarhet. Detta har varit en del av vår kritik.
En annan del av vår kritik har handlat om utredningens mycket långtgående förslag att pröva samtliga berörda vattenkraftverksamheter – som om de aldrig funnits på platsen. Något som på olika sätt kan påverka befintlig vattenkraft och kanske måste vissa verk stänga helt. Antingen på grund av att de med dagens mått mätt inte bör finnas på platsen där de ligger, eller för att kraftverksägarna inte har råd med de långdragna processer som kan krävas för ett nytt tillstånd. En bestämmelse om ny prövning påverkar därmed okända delar av vattenkraftproduktionen. Det finns absolut ingen garanti för att 1,5 TWh är “worst case” som Christer Borg hävdar.
Svensk Energi har dock aldrig påstått att hälften av vattenkraften med säkerhet kommer att försvinna. Däremot stod det så här i pressmeddelandet som Borg gärna hänvisa till: ” Formellt sett är utredningens förslag ett hot mot hela vattenkraften. Även om detta är en absurd tanke , måste vi fråga oss hur stor del som de facto hotas. Är det 10 procent? 20 procent? Eller 50 procent?”. Det vill säga, en retorisk formulering med syfte att lyfta just hur långtgående konsekvenserna av förslaget kan bli rent teoretiskt, och “worst case”, om man inför ny prövning.
Christer Borg hävdar att vi inte förstår varför och hur omprövning används idag. Här vill jag säga: det gör vi absolut. Däremot är vi tveksamma till om Christer Borg förstår vidden och innebörden av “ny prövning”, och att det inte alls finns några garantier eller spärrar när väl ett tillstånd rivits upp?
Det finns inga andra verksamheter med en så central roll för hela samhället, som funnits i årtionden – ja, sekel, vars verksamhetstillstånd riskerar att upphävas. Att villkor för verksamheten anpassas med tiden är självklart. Men att hela verksamhetens existens ifrågasätts och ska prövas på nytt – det är unikt i och med detta förslag och hotar rättsäkerheten, vilket också Advokatsamfundet påpekar i sitt remissvar.
Självklart är vi också oroliga för de ekonomiska konsekvenserna för vattenkraftsföretagen. För, vem eller vilka tror Christer Borg står för investeringarna i Sveriges elproduktion? Och vem ska investera i den fortsättningsvis? Notan för nyprövningarnas tillståndprocesser måste bekostas av någon. Antingen av elproducenterna, som i sin tur kommer att få mindre resurser över till annat, exempelvis att bygga vindkraft. Eller av elkunden, genom ett högre elpris eller via politiskt beslutade åtgärder som dyrare elcertifikat och energiskatt.