Som engagerad landsbygdsbo har jag alltid känt en frustration över att reglerna för landsbygden sätts av staden och då oftast av storstaden Stockholm.
Det må gälla jord och skogsfrågor, infrastruktur, varg och annat som i själva verket ligger väldigt långt borta från storstadens verklighet, men likaväl är det storstadens syn som gäller.
Så här kan det gå till. En kollega till mig, Karl Örjansson, hade i samband med ett mindre fastighetsköp kommit över en damm som tidigare hade haft en kraftverksproduktion. Kraftanläggningen togs ur bruk 1948 och var helt kasserad. Kollegan tyckte dock att här fanns ett gyllene tillfälle att producera el för eget behov samt till avsalu. Detta i enlighet med regeringens mål att underlätta för produktion av förnyelsebar energi.
Karl insåg genast att här krävdes en rejäl insats både byggnadsmässigt, men även i tillståndshanteringen. Energiproduktionen beräknades till över 50000 kWh, men tillståndsprocessen är detsamma oavsett storlek. Samma principer hade gällt om det så varit Torne älv.
Specialister anlitades för att arbeta fram en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) . Samråd och utökat samråd genomfördes. Kommun och Länsstyrelsen tillstyrker och uttalar också en positiv inställning till projektet. Även Mark och Miljödomstolen besöker anläggningen och den 28 maj 2012 fattar denna myndighet beslut om positiv vattendom.
Men vad händer då?
Jo, redan under samrådet uttalar Kammarkollegiet (central myndighet som bland annat ska bevaka samhällets intresse) en stark negativ inställning och gör ett flertal direkt felaktiga påståenden, trots att de aldrig besökt anläggningen.
Dessa påståenden avfördas av de lokala myndigheterna och länsstyrelsen som tvärtom påvisar positiva effekter. Men ändå väljer Kammarkollegiet att ta strid och överklagar domen till Miljööverdomstolen trots att man aldrig besvärat sig med att ens besöka platsen!
Märkligt att man anser sig ändå ha större kompetens än länsstyrelsens biologer som varit på platsen för dokumentation av flora och fauna. Det är mycket allvarligt att en myndighet som Kammarkollegiet utnyttjar sin makt med att principiellt överklaga alla tillstånd gällande småskalig vattenkraft. Detta är inte i enlighet med regeringens mål att underlätta för en utökning av förnyelsebar energi i småskalig form.
Jag beundrar denne Karl Örjansson för hans mod och för hans kamp mot en auktoritär myndighet. Jag har sett hans dokumentation på över 200 sidor och beklagar den ekonomiska uppoffringen han gjort på grund av detta. Om en månad är det invigning av kraftverket. Den lille mannen vann!
Gud, vad jag älskar entreprenörer!
Pelle Philip – i Smålands-Tidningen, m.fl.
http://www.smt.se/regionalt/kronika-den-lille-mannens-strid-mot-overheten#.UsEjTLQlg1A