”Vi har i Sverige billig el, vi har ren el, vi har säker el, vi har kort sagt den energiförsörjning som alla andra länder skulle vilja ha. Och vårt huvudsakliga bekymmer är hur vi på kortast möjliga tid skall komma ur denna situation”. Citatet kommer från en av Sveriges genom tiderna mest framgångsrika företagsledare.
Sveriges regering jobbar för högtryck för att lyckas komma ur situationen. Den småskaliga elproduktionen skall bort. Den minsta och renaste produktionen, från gamla strömfallskvarnar, behandlas idag som om den vore kriminell. Efter dåtidens politikers vädjan, ställdes på 80- och 90-talen dessa vattenverksamheter om till elproduktion. Regeringen har också gett kärnkraften så hårda pålagor att den troligen kommer att ställas av i förtid.
Vi blickar framåt till mitten av det här århundradet. Då skall, om politikernas strävan förverkligas, så gott som all samfärdsel vara elektrifierad. Sveriges befolkning kommer att ha ökat till omkring 12 miljoner innevånare. Det är rimligt att anta att elbehov då kommer att ha fördubblats.
Den småskaliga vattenkraften finns inte längre. Dammarna är för länge sedan utrivna. Kärnkraften har avvecklats.
Hur mycket kan vindkraften byggas ut? Kommer WWF att stillatigande betrakta rovfågels-massakern vid dessa kraftverk? Kommer Länsstyrelserna att kräva samma rigorösa skydds-åtgärder för fåglar vid dessa verk, som man kräver för fisk vid vattenkraftverken? I så fall är jag övertygad om att inga fler vindkraftverk kommer att byggas.
Kommer WWF att tillåta tillverkning av solceller i länder, där produktionen ger så stora miljöskador att de aldrig kan kompenseras av den solcellsproducerade elen? Det kan inte vara rimligt att en solcellsanläggning under sin livslängd endast hinner betala tillbaka en fjärdedel av miljöskadan den orsakat vid produktionen av dem. När elbehovet är som störst (vintertid) ger solcellerna knappt någon el alls.
Biobränslen nämns ofta som ersättning för den avställda elproduktionen. Dessa bränslen utgörs till största delen av restprodukter från lantbruket och skogsnäringen. Jag tror att nerläggning av svenska gårdar inte kommer att upphöra. Därtill är den utländska konkurrensen alltför stark. Länsstyrelserna över hela landet jagar skogsägarna för att få dem att avstå skogsarealer till naturreservat. Jag ser inte att andelen biobränsle kan ökas nämnvärt.
Vågkraft framförs också ofta som en framtida lösning på elförsörjning. Kommer det att bli en liknande dagslända som den vi drabbats av när politikerna ville att vi skulle tillvarata det framrinnande vattnets energi? Det är i vart fall en oprövad och mycket dyr teknik. Kommer det strandnära fisket att drabbas? Kommer fisk, även lax och havsöring, att väja undan för dessa kraftverk? Det är en massa obesvarade frågor kring den framtida elförsörjningen.
Regeringen lyss hellre till fanatiska lobbisters propaganda än att skapa ett moratorium för den landskapsförfulande utrivningshysterin. Det skulle också ge dem tid att ta reda på om de framförda visionerna ens tangerar verkligheten. Hellre borde de lyssna på en klok företagsledares ord.
Gunnar Olsson, Ugerups mölla.