De inledande omprövningarna av svensk vattenkraft är i gång och de pekar tyvärr mot en rejäl uppförsbacke.
När civilutskottet våren 2018 behandlade regeringens proposition Vattenmiljö och vattenkraft klargjorde man entydigt att urminnes hävd (och andra äldre rättigheter) skulle behandlas som tillstånd enligt miljöbalken. Trots detta har myndigheterna inom vattenförvaltningen försökt att på olika sätt ifrågasätta rättskraften hos främst urminnes hävd. En dom av mark- och miljööverdomstolen har sedan komplicerat frågan ytterligare.
Omprövning enligt den nationella planen (NAP) inleds av samverkan. I förordningen om vattenverksamheter 42 b § anges att:
“Syftet med samverkan enligt 42 a § är att inför de individuella prövningarna av berörda verksamheter sammanställa det underlag som behövs för att 1. alla verksamheter inom en prövningsgrupp ska kunna förses med moderna miljövillkor på ett sätt som, i enlighet med 11 kap. 28 § miljöbalken, innebär största möjliga nytta för vattenmiljön och en effektiv tillgång till vattenkraftsel …”.
I denna regel är vattenmiljö och vattenkraft lika tungt vägande. Tyvärr visar inte de samrådsredogörelser SVAF tagit del av på någon jämnvikt. Vågskålen väger kraftigt över till vattenkraftens nackdel.
SVAF har därför uppdragit åt advokat Viktor Falkenström att sammanställa en promemoria kring urminnes hävd och om rättsläget inför omprövningarna. Läs dem nedan.