Att Sverige, som många framhåller, har överproduktion på el, är sedan ett par år ett faktum. Räknat i terawattimmar på årsbasis motsvarar överskottet produktionen från två kärnreaktorer, säger Per Kågeson till DI Agenda Energis Sven-Olov Karlsson.
”Men vi kommer inte ifrån frågan om effektbalansen. Ska Sverige klara sin energiförsörjning också kalla dagar vintertid, när vind och sol levererar obetydligt, är den beska sanningen att annan kapacitet behövs.”
”Ju mer intermittens vi får i systemet, desto viktigare blir effektbalansen. Ju mer man investerar i vind och sol, desto mer måste man investera också i kompletterande effekt, som gasturbiner”, säger Per Kågeson.
På Sven-Olovs fråga:Ser politikerna den helheten? svarar Per Kågeson:
”Kunskaperna är helt klart bristfälliga. Ett förbluffande exempel är att man vill ge ytterligare stöd till solkraft. Det betyder att man med statliga subventioner vill stödja elproduktion som med säkerhet ger ytterst lite på vintern, men på sommaren bidrar till en överproduktion som sänker lönsamheten för annan el, inklusive vindel.”
Kanske ser man idealet i solproducerad el söderut i Europa, säger Per Kågeson.
”Men utgångspunkten är helt olika. Till exempel i Spanien är kylbehovet som störst just när solen producerar som mest. Så ser det inte ut i Sverige.”
”Så nej, kunskaperna verka inte finnas på plats. Det finns ett starkt element av tro i detta. Jag kan tycka att partier som profilerar sig särskilt i dessa frågor, som Miljöpartet, borde vara de som månar allra mest om kunskapsbasen. Men uppenbart är det inte så”, säger Per Kågeson.
Fotnot: Per Kågeson, fram till nyligen adjungerad professor i miljösystemanalys vid Kungl. Tekniska Högskolan, aktuell med boken Farväl till kärnkraften? En analys av Sveriges framtida elförsörjning.