En organisation som består av fritidsfiskare har kommit med en skrift som de kallar ”Rikedomar runt rinnande vatten”. Det är en skrift som är tillrättalagd för att tjäna organisationens egna syften och som i propagandahänseenden inte står de båda sovjetiska partiorganen Pravda och Izvestija efter. I skriften lovas ”Guld och gröna skogar” om man bara följer fritidsfiskarnas önskemål om att riva ut så många dammar som möjligt och där det inte går ska det byggas fiskvägar/omlöp/faunapassage för enorma summor. Man tror sig därmed öka individrikedomen av olika laxarter, som i så fall sker på bekostnad av andra fiskarter.
Enligt skriften kommer hela den svenska ekonomin, och kanske allra mest glesbygden, att gynnas av de förslagna åtgärderna. Som vinnare anges lokala fiskturistiska företag, boendeanläggningar, redskapsförsäljare, matbutiker men även övriga lokala serviceföretag runt vattendragen. Drömma kan man ju! Jag tänker på det vattendrag jag bor vid. Här finns inga fiskturistiska företag, inga boendeanläggningar eller redskapsbutiker. Här finns mataffärer, men dessa måste förlita sig på lokalbefolkningen, och hoppas på att de inte flyr orten på grund av den landskapsförfulning som följer i dammutrivningars spår.
Man talar också om hur många byggtillfällen det blir, framför allt i glesbygd, där ytterligare arbetstillfällen är extra välkomna. De arbeten som nämns är projektörer, miljökonsulter, specialister, byggbolag och leverantörer. Hur många sådana jobb finns i glesbygden, om man nu inte räknar allt utanför Stockholms tullar för glesbygd? Det kommer att ställas stora krav på såväl utrivningar som fiskvägar. Det är just specialistföretag, certifierade av länsstyrelser som får dessa jobb. Jag lovar att inte ett enda glesbygdsföretag har den maskinpark och de kunskaper som krävs för att bli godkända att utföra arbetena. Bland de blomstrande företagen borde man även ha nämnt läkemedelsindustrin. De som skall stå för kalaset behöver både sömntabletter och psykofarmaka för att leva ett något så när drägligt liv. Rester av läkemedel blir ytterligare en belastning i vattendragen till skada för bland annat fiskar.
I rapporten uppmanar fritidsfiskarna glesbygdsbefolkningen att bygga boendeanläggningar åt de horder av fritidsfiskare som kommer att dra till de nyvaknade fiskevatten. Med tanke på att fritidsfiskarna är troféjägare, som gärna visar upp sig med trofé, torde de inte sträva efter att fånga mört. Nej det skall vara en lax, så stor som möjligt. När man skryter för sina likasinnade om var man förlagt sitt fiske nämner man säkert inte Kägleån, Vramsån eller Kävlingeån. Nejdå, det blir redan etablerade norrlandsälvar, möjligen kan även Mörrumsån duga. Ändå blir det bland annat i uppräknade skånska åar som damm- och vattenverksamhetsägare, tvingas söka tillstånd och genomföra miljöåtgärder, som för många av dem kommer att innebära en ekonomisk ruin.
Om nu fritidsfisket är så inkomstbringande kan väl organisationen, till marknadsvärde, lösa in de skadeorsakande fastigheterna för att vidta de åtgärder som anses nödvändiga för att lösa problemen. Med de lysande utsikter som fritidsfiskarnas skrift förutspår kommer utgifterna snart att vara inhämtade.
Eller är det så som jag beskriver att det är en propagandaskrift, som är ägnad att föra politiker och lagstiftare bakom ljuset, så att de inte tar parti för de många förlorarna. Följande avslut på skriften tyder på att det förhåller sig så; ”Idag finns endast ett fåtal internationella studier som visar de direkta och indirekta vinsterna av åtgärder för akvatiska organismers upp- och nedvandring samt andra åtgärder för den biologiska mångfalden. I Sverige finns idag inga sådana studier. Det är därför författarens förhoppning att de siffror som tagits fram i den här rapporten tas i beaktande, både i framtida rättstillämpning och vid utarbetande av ny vattenlagstiftning.”
Inte vid något tillfälle tas de enorma kostnader upp som kommer att vidlådas alla damm- och vattenverksamhetsägare vid tillståndsansökan och för miljöförbättringar. Dessutom kommer marknadsvärdet på alla fastigheter som förlorar sin dammspegel i stort att halveras. Det blir en enorm åderlåtning på landsbygden. Sannolikt kommer inte skatteverket att sänka taxeringsvärdena så att det speglar de nya marknadsvärdena. Ägarna får även i fortsättningen betala höga fastighetsavgifter för strandnära tomt, trots att vattenspegeln sommartid ersätts av en gyttjeränna. Det är lättare att låta privatpersoner bära hela kostnaden.
Genom att endast ta upp plusposter och strunta i att privatpersoner ruineras är det lätt att få kalkyler och budgetar att gå ihop. Vi får innerligt hoppas att Sverige är ett rättsamhälle, som sätter människors hälsa före fritidsintressen, och att domstolar och lagstiftare även räknar in alla minusposter, som fritidsfiskarna glömt/uteslutit i sin rapport.
Gunnar Olsson, Ugerups Mölla