SVAF remissyttrande över ”I Vått och Torrt”

Svensk Vattenkraftförening (SVAF) har beretts möjlighet att yttra sig över rubricerade slutbetänkande. Vi ansluter oss i stort till Svensk Energis yttrande, men har ytterligare invändningar och lämnar därför följande synpunkter som är av stor betydelse för våra medlemmar:

Sammanfattning:

Vattenkraft är viktig för klimatfrågans lösning.

Småskalig vattenkraft är viktig ur många aspekter,

  • som bevarare av kulturhistoriska miljöer,
  • som många av våra äldsta, i bruk varande, industrihistoriska verksamheter,
  • som balanskraft lokalt, inte minst i södra delarna av Sverige (med balanskraft i detta sammanhang menas den timvisa produktionen som köpare av småskalig kraft använder i sina balansprognoser),
  • som lokala småföretag,
  • för sysselsättning på landsbygden,
  • som det mest effektiva sättet att generera elektricitet

De två senaste betänkandena från Vattenverksamhetsutredningen saknar stöd i branschen och bland många andra samhällsaktörer.

Redan nu tvingas många ägare till vattenkraftverk som funnits i flera hundra år att söka helt nya tillstånd. Detta gäller både de som bygger sin verksamhet på hävd, på privilegiebrev eller på vattendom enligt 1918 år lag (som gällde till 1983). Detta är enligt vår uppfattning inte förenligt med egendomsskydd och gällande lagstiftning.

Detta innebär genomgående en mycket omfattande nyprövning av anläggningen. Detta kan bli mycket dyrt – och är det oftast. Vi anser att pengar bör läggas på motiverade miljöåtgärder på de platser de ger mest nytta och inte på processer.

Att verksamhetsutövare tvingas lägga stora pengar på omfattande rättsprocesser för befintliga anläggningar som hittills ansetts lagliga, uppfattas redan i dag genomgående som ett sätt för myndigheter och vissa s.k. miljöorganisationer med talesrätt att ruinera verksamhetsutövarna. De föreliggande förslagen förstärker den bilden.

Bakgrund

Svensk Vattenkraftförenings medlemmar som är ägare till och verksamhetsutövare inom småskalig vattenkraft förvaltar stora delar av den nu levande kultur- och näringslivshistorien och andra som stödjer detta. Den småskaliga vattenkraften är ofta ett komplement till andra verksamheter i befintliga landsbygdsföretag och genererar direkt och indirekt c:a 4000 arbetstillfällen. Den småskaliga vattenkraften omsätter idag drygt 3 miljarder kr och det samlade anläggningskapitalet uppgår till ca 25 miljarder kr.

Många kvarnar, hammare, smedjor och sågar som idag är småskaliga kraftverk har sina fundament i den vattenkraftshistoria som startade i Skåne på 1000-talet och i Göta- och Svealand på 1100 och 1200-talen. Lagstiftning om kvarnar, vattenhushållning och hänsyn till fiske, fiskodlingar och verksamheter upp- och nedströms finns i de flesta av landskapslagarna som nedtecknades från första delen av 1200-talet och framåt.

Att generera elektricitet genom att omvandla kraften (energin) i strömmande vatten till den mest effektiva energiformen är ett utpräglat allmänintresse. Det moderna samhället är helt beroende av stabil tillgång på elektricitet och elhandlare med många leverantörer med anläggningar som genererar intermittent el försöker ständigt få våra medlemmar att bli leverantörer, eftersom även småskaliga strömkraftverk är avsevärt mer stabila än vind- och sol.

Länsstyrelsernas, kammarkollegiet och Hav- och Vattenmyndigheten har sedan en tid genomgående arbetat med tolkningar och tillämpningar samt åtgärder med anledning av ramdirektivet som nu gör stor skada för många, oftast småskaliga, anläggningar i landet.

Detaljsynpunkter på förslagen i slutbetänkandet

4.2.2 Prövningspliktens utformning

Svensk Vattenkraftförening har i huvudsak inga invändningar mot förslagen. Vi tror dock inte att förslaget tar tillräcklig hänsyn till småskaliga vattenkraft som bevisligen drabbas hårt av nuvarande – och sannolikt även det föreslagna prövningssystemet och förespråkar den norska modellen med specialregler för småskalig vattenkraft och en (kompetent) specialmyndighet for tillstånd/konsessioner.

I Norge kan vattenkraftverk omprövas efter 30 år vilket stämmer bättre med livslängden på investeringen som genomgående är minst 40 år, än de tio (10) år som gäller i Sverige.

  • För små kraftverk under 1 MW, kan sökanden be Norges Vassdrags- och Energimyndighet, NVE att utvärdera skyldigheten att söka koncession/tillstånd. Samma sak gäller när en befintlig anläggning ska byggas om och/eller byggas ut.
  • Nya kraftverk mindre än 10 MW behandlas av NVE. Detta är mikro-, mini- och småkraftverk. Om en ansökan skulle visa stor miljöpåverkan går den vidare till Olje- och Energidirektoratet, OED, och regeringen.
  • Kraftverk som är större än 10 MW skall behandlas i OED och regeringen.

Beträffande det föreslagna uppdraget till HaV vill föreningen med eftertryck betona vikten av att detta arbete sker i positiv samverkan med branschen.

4.2.3 Föreläggande att ansöka om tillstånd m.m.

Svensk Vattenkraftförening anser att det måste utformas ett system för prövning av befintliga, under tidigare lagstiftningar lagliga, verksamheter som tar hänsyn till att det handlar om just en befintlig, pågående verksamhet som under lång tid, oftast hundratals år, ansetts laglig.

Vi ser numera tydligt konsekvenserna av alla tidigare och nu aktuella förelägganden där våra medlemmar och andra ägare till småskaliga, ofta historiska anläggningar tvingas ansöka om tillstånd och där myndigheterna i processerna dels inte samverkar för att förenkla processen, dels genomgående i processen utgår från och framställer saken som om ingen anläggning finns på platsen.

Vi vill i detta främst hänvisa till Artikel 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna Rätt till egendom :

  1. Var och en har rätt att besitta lagligen förvärvad egendom, att nyttja den, att förfoga över den och att testamentera bort den. Ingen får berövas sin egendom utom då samhällsnyttan kräver det, i de fall och under de förutsättningar som föreskrivs i lag och mot rättmätig ersättning för sin förlust i rätt tid. Nyttjandet av egendomen får regleras i lag om det är nödvändigt för allmänna samhällsintressen.

Vi hänvisar också till vårt bifogade yttrande över Vattenverksamhetsutredningens delbetänkande ”Ny tid ny prövning – förslag till ändrade vattenrättsliga regler” (SOU 2013:69)

4.2.4 Ansöknings- och stämningsmål

Vi vill peka på att om utredningens tidigare förslag rörande ny prövning skulle genomföras blir det ett mycket stort antal mål som ska handläggas. Med den utgångspunkten vill Svensk Vattenkraftförening framföra att det är svårt att se vilka möjligheter en verksamhetsutövare har att få till stånd en samlad prövning i en process som blir såväl hanterbar som ekonomiskt möjlig att bekosta.

4.2.9 Rättegångskostnader

Svensk Vattenkraftförening anser att det i samband med ett eventuellt lagstiftningsarbete med syfte att dela upp processen, är viktigt att berörda sakägare inte får en försämring när det gäller hur rättegångskostnader ska betalas.

4.2.11 Hänsyn till allmänna intressen och fisket; bygdeavgifter och fiskeavgifter m.m.

Svensk Vattenkraftförening vill betona att nuvarande bygde- och fiskeavgifter anses vara och är viktiga för det lokala samhället. Vi vill också i påminna om att det svenska svaret till EU Kommissionen på kommissionens frågor om prispolitiken för vatten utpekar dessa avgifter som en del av den svenska prispolitiken.

4.2.15 Lagligförklaring

Svensk Vattenkraftförening avstyrker förslaget.

Större delen av våra medlemmar kommer att beröras av förslaget och detta oavsett om de nyligen fått såväl laglighetsförklaring av anläggningen som en ”modern miljödom” avseende driften/utövandet av vattenverksamheten.

Med tanke på hur hårt de verksamhetsutövare som redan nu föreläggs att ansöka om tillstånd drabbas, oavsett om de bygger sin verksamhet på urminnes hävd, privilegiebrev eller andra mer sentida tillstånd, även vattendomar enligt ÄVL, kan konsekvensen av förslaget bli att ett stort antal anläggningar måste rivas.

Vi understryker den stora vikten av att institutet laglighetsprövning finns kvar eftersom det fortfarande fyller en betydande praktisk funktion.

Om omprövning

Svensk Vattenkraftförening ställer sig generellt positiv till omprövning eftersom detta under mycket lång tid varit ett rättssäkert sätt att förändra en pågående mark-/egendomsanvänding.

Vi refererar till våra kommentarer under 4.3.2. ovan liksom till Svensk Energis mer utförliga yttranden över förslagen när vi avstyrker förslagen gällande ersättningsrätten vid omprövning.

6.3 Omprövning enligt 24 kap. 5 § MB

Svensk Vattenkraftförening avstyrker förslaget rörande ”ny teknik” på följande grunder: Det pågår mycket forskning och ”produktutveckling” av såväl fiskvänliga turbiner som olika ”skyddsutrustningar för fisk”, minimivattenföring, tappningsregimer, m.m. Det gör att redan begreppet ”ny teknik” är ett problem och än större blir frågan om den aktuella tekniken verkligen leder till en ”väsentlig förbättring”.

Eftersom detta redan nu är ett tilltagande problem där olika myndigheter kräver alltfler utredningar finns en uppenbar risk att förslaget kommer att innebära krav på att verksamhetsutövarna i ännu större omfattning måste utreda och kunna visa att viss ”teknik” inte kan medföra en ”väsentlig förbättring”.

Förslaget kan definitivt inte ses som en effektivisering av omprövningsförfarandet och kommer inte, sett till gjorda erfarenheter, att verka hämmande för berörda myndigheter.

6.6 Prövningen av omprövningsmål

Svensk Vattenkraftförening tillstyrker förslaget att Havs- och vattenmyndigheten ges i uppdrag att ta fram nationella vägledande prioriteringsgrunder för omprövning av vattenverksamheter. Vi betonar vikten av att även Svenska kraftnät skall delta i ett sådant uppdrag eftersom myndigheten i sin roll som ansvarig för den kortsiktiga balanshållningen av elsystemet, har särskild kompetens som i sig kan balansera vägledande prioritering.

Utifrån flertalet kommentarer ovan avstyrker Svensk Vattenkraftförening förslaget som innebär ökad ”utredningsbörda” för verksamhetsutövarna i samband med omprövning (föreslagen ändring av 22 kap. 2 a § MB). Detta eftersom de småskaliga vattenverksamhetsutövarnas erfarenheter sett till myndigheternas ambitionsnivå genomgående är negativa. Vi anser dessutom att det är rimligt att utredningskravet har som utgångspunkt verksamhetsutövarens kunskap och erfarenhet rörande anläggningen och dess drift.

6.7 Rättegångskostnader

Se avsnitt 4.2.9 ovan.

6.8 Ersättningsrätten vid omprövning

Svensk vattenkraftförening avstyrker enligt ovan förslaget om slopad rätt till ersättning vid omprövning.

Vi hänvisar till Svensk Energis synpunkter och kommentarer.

Vi hänvisar också till vårt bifogade yttrande över Vattenverksamhetsutredningens delbetänkande ”Ny tid ny prövning – förslag till ändrade vattenrättsliga regler” (SOU 2013:69)

Köping som ovan

Gunvor Axelsson, ordförande

 

 

 

 

1 (5)

Gunvor Axelsson, ordförande

0708-727216

gunvor.axelsson@svenskvattenkraft.se                           Datum 2013-12-22

 

 

 

Miljödepartementet

103 30 STOCKHOLM

 

M2013/2436/Nm

Vattenverksamhetsutredningens delbetänkande ”Ny tid ny prövning – förslag till ändrade vattenrättsliga regler” (SOU 2013:69)

Svensk Vattenkraftförening (SVAF) har beretts möjlighet att lämna synpunkter på rubricerat delbetänkande och lämnar härmed följande synpunkter rörande vattenverksamheter knutna till vattenkraften (kraftverk, dammar och regleringsföretag).

Svensk Vattenkraftförenings medlemmar är ägare till och verksamhetsutövare inom småskalig vattenkraft förvaltar stora delar av den nu levande kultur- och näringslivshistorien och andra som stödjer detta. Den småskaliga vattenkraften är ofta ett komplement till andra verksamheter i befintliga landsbygdsföretag och genererar direkt och indirekt c:a 4000 arbetstillfällen. Den småskaliga vattenkraften omsätter idag drygt 3 miljarder kr och det samlade anläggningskapitalet uppgår till ca 25 miljarder kr.

Många kvarnar, hammare, smedjor och sågar som idag är småskaliga kraftverk har sina fundament i den vattenkraftshistoria som startade i Skåne på 1000-talet och i Göta- och Svealand på 1100 och 1200-talen. Lagstiftning om kvarnar och hänsyn till fiske, fiskodlingar och verksamheter upp- och nedströms finns i de flesta av landskapslagarna som nedtecknades under 1200-talet.

Svensk Vattenkraftförenings synpunkter på delbetänkandet i korthet:

  • Svensk vattenkraft avstyrker utredningens förslag om nyprövning av 98 procent av samtliga befintliga kraftverk. Svensk Vattenkraftförening baserar detta avvisande på att rättsäkerhet och egendomsskydd inte tillgodoses, att miljömässig motivering inte krävs samt att samhällsekonomin och kulturmiljöer skulle komma att skadas.
  • Svensk Vattenkraftförening förordar istället att utredningen i enlighet med ett av uppdragen analyserar det svenska systemet för omprövning av vattenverksamheter och föreslår de ändringar som behövs för att åstadkomma ett effektivt system för omprövning av vattenverksamheter.
  • Svensk Vattenkraftförening avstyrker utredningens förslag avseende prövningens omfattning. Förslaget leder till att genomförande av effektiviseringsåtgärder (utveckling av produktions- och reglerförmåga eller renodlad modernisering) i den befintliga vattenkraften kraftigt kommer att hämmas samt att det blir mycket svårt att få tillstånd till skadeförebyggande underhållsåtgärder.
  • Utredaren har gått långt utanför utredningsuppdraget som gällde hur sådana tillstånd och äldre rättigheter som meddelats före ikraftträdandet av vattenlagen (1918:523) – på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt – utformas och drivs på ett sådant sätt att miljöbalkens hänsynsregler och EU-rättens krav i förhållande till vattenkvalitet och påverkan på djur och växtliv uppfylls.
  • Utredaren förefallet ha misstolkat begreppet samhällsekonomi. Samhället är större än staten och samhällsekonomin är avsevärt större än de offentliga finanserna, varför överflyttningar av kostnader till, pålagor på och neddragningar av företag och enskildas verksamhet enskilt och tillsammans riskerar få mycket negativ inverkan på samhällsekonomin.
  • Det är viktigt att få en rimlig avvägning i fråga om ambitionsnivån på miljöinsatserna. Exempelvis arbetar nu Miljömålsberedningen, inom ramen för sitt uppdrag rörande en sammanhållen och hållbar vattenpolitik, med viktiga styrningsfrågor och diskuterar behovet av politiska avvägningar. Havs- och vattenmyndigheten och Energimyndigheten har nyligen påbörjat projektet ”Nationell strategi för åtgärder inom vattenkraften”, som avser både åtgärder som minskar miljöpåverkan och åtgärder som kan öka produktionen och reglerförmågan. Dessutom har regeringen nyligen tillsatt en utredning som syftar till att få en tydligare och mer ändamålsenlig myndighetsstruktur för myndigheterna under Miljödepartementet.
  • Utredaren utgår från en omtvistad tolkning av såväl ramdirektivet för vatten som EU:s ambition att utdöma höga böter mot Sverige om utredarens – mycket ofullständigt beskrivna – tolkning av nämnda ramdirektiv inte följs.
  • Det saknas en vederhäftig konsekvensanalys om vad som händer med vår biologiska mångfald i vattendragen om det sker ett borttagande av hinder som gör att främmande arter och sjukdomar fritt kan sprida sig och hur det påverkar att uppnå miljömålet Levande sjöar och vattendrag.
  • Svensk Vattenkraftförening anser att en fullständig konsekvensanalys inte kan göras förrän utredningens samtliga förslag kan överblickas. Det är därför enligt SVAF:s mening inte möjligt att i detta skede utveckla förslagen avseende nyprövning, prövningens omfattning och generella föreskrifter.

Viktiga utgångspunkter och ställningstaganden

Vattenkraften är en viktig förnybar, utsläppsfri energikälla, med lång historia. FN och Världsbanken satsar på utveckling av stor- och småskaliga vattenkraft i de delar av världen som saknar elförsörjning och som använder fasta bränslen med omfattande miljöfarliga utsläpp som skadar miljön globalt och människor, mest kvinnor och barn som vistas i miljöer där mat lagas över öppen eld, djur och miljöer lokalt. Inom EU finns Restor Hydro-projektet vars syfte är att identifiera och i kollektiv form återstarta historiska vattenkraftverk.

De småskaliga vattenkraftverken har genomgående en mycket lång historia och har, av egenintresse och med hänsyn till lagstiftning samlevt och samverkat med vattenmiljöer, fiske och andra intressenter kring vattendragen i närmare 1000 år i Sverige. Intresset är, om möjligt, än större idag, men faktiska åtgärder i vattendragen hindras av långa, kostsamma rättsprocesser, där processkostnaden för småskaliga anläggningar ofta är högre än planerade åtgärder för att förbättra vattenmiljön och den biologiska mångfalden

Att den småskaliga vattenkraften är en miljöfara framstår som långsökt och något som bygger på dels bristande kunskap om hur vattenkraft i allmänhet och småskalig vattenkraft i synnerhet faktiskt fungerar. Exempelvis finns uppfattningen att vattenkraftverk förbrukar vattnet när verkligheten är den att allt vatten återförs till vattendraget i något mera syresatt form än det kom in.

Någon analys av konsekvenserna för historiska, i dag aktiva, industrimiljöer har inte gjorts, trots att kulturmiljöutredningen talar om att bevara kulturmiljöer levande och öka möjligheterna att idka verksamhet efter nutida förhållanden. Det har inte gjorts någon analys över att det från och med 1 januari 2014 kommer en lagändring i det som den 1 januari 2014 blir Kulturmiljölag (1988:950) som innebär starkare skydd för anläggningar uppförda före år 1850. Att frånta dessa anläggningar deras tillstånd gör det framtida bevarandet svårt.

Enligt Svensk Vattenkraftförenings uppfattning är det långt ifrån klarlagt att Sveriges åtaganden kopplat till EUs ramdirektiv för vatten (RDV) kräver drastiska förändringar i regelverket för att Sverige ska kunna leva upp till direktivets miljömål och undvika sanktioner från EU. Det ställs i EU-rätten inget krav på att en ny och fullständig tillståndsprövning måste genomföras för att Sverige ska leva upp till sina åtaganden.

Förslaget om nyprövning av 98 procent av de svenska vattenkraftverken är en klar avvikelse från den grundläggande principen i en rättsstat att den som har erhållit tillstånd att utföra en anläggning och bedriva verksamhet vid densamma, måste ha ett rimligt mått av trygghet mot senare myndighetsingripanden. SVAF betonar också att frågan om egendomsskydd kopplat till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, inte analyserats i tillräcklig omfattning av utredning.

Svensk Vattenkraftförening avvisar utredningens bedömning (sidan 354) att ”föreslagna åtgärder” är nödvändiga för att uppnå de krav som följer EU-rätten och inte heller slutsatsen att om åtgärderna inte vidtas riskerar Sverige att få betala höga vitesbelopp till EU.

I frågan om praktisk implementering och tillämpning av RDV saknas politiska avvägningar och beslut om en rimlig ambitionsnivå i miljöarbetet, exempelvis när det gäller kriterier för utpekande av kraftigt modifierade vatten och tillämpningen av direktivets undantagsbestämmelser. SVAF hänvisar till en rapport från Ulf Bjällås och Magnus Fröberg, som beställts av Miljömålsberedningen. Svensk Vattenkraftförening kan konstatera att utredningen inte har analyserat vilka materiella miljökrav som ska kunna uppnås med förslagen.

Det är därför klart olämpligt att skapa ett system för ny prövning som utgår från att befintliga tillstånd måste kunna ifrågasättas och i förekommande fall återkallas med efterföljande utrivning av anläggningar som yttersta konsekvens. Enligt Svensk Vattenkraftförening kan syftet med uppdraget nås med åtgärder som är effektivare ur ett samhällsekonomiskt perspektiv och som tillgodoser verksamhetsutövarnas rättssäkerhet och egendomsskydd.

Med hänsyn till att det är fråga om kapitalintensiv och långsiktig verksamhet med långa avskrivningstider och långa prövotider vore det en allvarlig risk för vattenkraften med tidsbegränsade tillstånd. SVAF anser att investeringsviljan allvarligt kan komma att hämmas om domstol ska kunna besluta om en alltför kort giltighetstid för tillståndet.

Svensk Vattenkraftförening kan även konstatera att konsekvenserna av framlagda förslag inte har utretts:

  • Konsekvensbeskrivningarna är utomordentligt undermånliga och förbiser i allt väsentligt konsekvenserna av att 98 procent av landets vattenkraftverk i ett moment förlorar sina tillstånd.
  • Utredaren inte i analysen tagit med t ex. att alla inblandade parter vid beslutet om Vänerns sänkning drog slutsatsen att en omprövning – märk väl inte en ny tillståndsansökan och dess behandling som är avsevärt mer omfattande – skulle bli alltför omfattande och kostsam och därför fann ett sätt att inom ramen för gällande vattendom lösa problemen.
  • Det finns inte någon samlad ekonomisk bedömning av de totala kostnaderna för nyprövning av samtliga tillstånd som inte har tillstånd enligt MB eller den tidsrymd det kommer att behövas för ett genomförande. Bedömd kostnad för en full nyprövning av samtliga tillstånd är någonstans mellan 40 – 60 miljarder och en tidsåtgång på ca 40 – 50 år. Därtill kommer kostnader för miljöåtgärder. Det är de stora KMV-anläggningarna som kommer att kraftigt påverka kostnaden och tidsåtgången.
  • Det finns inte någon konsekvensbedömning vad som händer med de ca 90-talet kraftverk som finns i våra undantagna vatten (4 kap 6§ MB)
  • Det saknas en analys av konsekvenserna när avskrivningstiden och därmed amorteringstiden riskerar sänkas till långt under anläggningens livslängd och vad detta innebär för att användning av bästa möjliga teknik (BMT), som är dyrare och har betydlig längre hållbarhet, i kraftanläggningarna.

Gunvor Axelsson

ordförande