Fråga 2015/16:770 Avveckling av den svenska småskaliga vattenkraften
av Cecilia Widegren (M)
till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)
Länsstyrelserna har under senare år fått extra anslag av Miljödepartementet för att öka tillsynen av bland annat vattenkraft. Det ursprungliga syftet var att öka insatser för vandrande fisk i sjöar och vattendrag. HaV, Havs- och vattenmyndigheten, deltog vid uppstarten av arbetet och myndighetens uppfattning var att tillsyn skulle bedrivas för att åstadkomma miljöförbättrande åtgärder.
Utöver utökad tillsyn påbörjades ett förnyat tillståndsförfarande trots att utredning och riksdagsbeslut inte tagits. Detta har lett till att ett myndighetsarbete inletts som leder till avveckling av den svenska småskaliga vattenkraften. Verksamhetsutövare som driver småskaliga vattenkraftverk uppfattar det som att HaV har ändrat det ursprungliga syftet. Detta då myndigheten mot bakgrund av ett par domar sett möjligheten för länsstyrelserna att förelägga verksamhetsutövare att söka nya tillstånd enligt miljöbalken, vilket HaV i februari 2014 gav vägledning till länsstyrelserna att göra.
Att tvinga småskaliga vattenkraftverksutövare i Sverige att söka nya tillstånd för anläggningar som funnits länge, många i flera hundra år, och som fungerat tillfredsställande under lång tid, framstår inte som rimligt och inga tydliga förklaringar ges varför detta är nödvändigt. Administration kostar både pengar och resurser som kan användas på bättre sätt.
HaV:s krav på den småskaliga vattenkraftens verksamhetsutövare med dessa förelägganden är ett problem då det helt saknas en strategi för hur en miljöanpassning av dessa småskaliga vattenkraft ska te sig. I stället för att delges en strategi föreläggs verksamhetsutövarna att söka nya tillstånd.
Länsstyrelserna försätter de drabbade i en situation där de tvingas söka tillstånd enligt miljöbalken innan vattenförvaltningens utpekande av kraftigt modifierade vatten är klar. Om ett vattendrag klassas som kraftigt modifierat ändras kravnivån på verksamheten avsevärt, vilket självklart skapar stor oro – både hos och för den småskaliga vattenkraften.
Det bör därför skyndsamt, från regeringen, tillkomma en strategi där kostnader och effekter beaktas, och som gör det möjligt för de utövare som driver småskaliga vattenkraftverk, utifrån de miljökrav som finns, att fortsätta göra det.
Med anledning av ovanstående vill jag därför fråga klimat- och miljöminister Åsa Romson:
Avser regeringen och ansvarig minister att sätta stopp för påtvingad avveckling av den svenska småskaliga vattenkraften genom att i stället utforma en hållbar framtidsstrategi för dess överlevnad i harmoni med miljö och djurliv?
Svar:
Dnr M2016/00378/Nm
Miljö- och energidepartementet
Klimat- och miljöministern samt vice statsministern
Till riksdagen
Svar på fråga 2015/16:770 av Cecilia Widegren (M) Avveckling av den svenska småskaliga vattenkraften
Cecilia Widegren har frågat mig om regeringen avser att utforma en hållbar framtidsstrategi för den småskaliga vattenkraftens överlevnad i harmoni med miljö och djurliv.
Jag vill inleda med att konstatera att vattnets kraft har nyttjats av människan i många århundraden, vilket har format och påverkat de vattenanknutna miljöerna. Den svenska vattenkraften byggdes ut under en tid när miljökraven inte var desamma som i dag. Det har i huvudsak inte genomförts några miljöanpassande åtgärder vad gäller förutsättningar för djur- och växtliv under tiden dessa anläggningar varit i drift. I Naturvårdsverkets fördjupade utvärdering av miljömålen 2015 framgår även att miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag inte nås, vilket också riksdagen har påpekat. Samtidigt är vattenkraften i sin helhet avgörande i omställningen till ett helt förnybart energisystem och därmed miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan.
Som jag också har svarat i samband tidigare riksdagsfrågor följer det av miljöbalken en skyldighet för tillsynsmyndigheten att utöva tillsyn över de verksamheter som omfattas av tillsynsansvaret. Länsstyrelsen ansvarar som huvudregel för tillsynen över vattenverksamheter och ska därmed se till att sådana verksamheter inom länet bedrivs på ett sätt som är förenligt med miljöbalkens bestämmelser. Denna tillsyn sker i enlighet med sedan länge beslutade regelverk och jag förutsätter att Cecilia Widegren och jag är överens om att vattenverksamhet även fortsättningsvis som huvudregel ska vara tillståndspliktigt. Om en tillståndspliktig verksamhet bedrivs utan tillstånd är det tillsynsmyndighetens, i detta fall länsstyrelsens, ansvar att se till att rättelse sker.
På riksdagens initiativ tillsatte den förra regeringen den så kallade Vattenverksamhetsutredningen (M 2012:01) för att se över reglerna om vattenverksamheter. Vattenverksamhetsutredningen har överlämnat två delbetänkanden och ett slutbetänkande till regeringen. Samtliga betänkanden har remitterats och förslagen från utredningen bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
En framtida lagreglering behöver se till att vi ökar takten för att anpassa vattenkraften till miljökraven, och att vi når de av riksdagen fastställda miljökvalitetsmålen samt de mål som finns inom energi- och klimatpolitiken. I detta arbete har regeringen uppmärksammat att förhållandena för småskalig vattenkraft bör övervägas särskilt, t.ex. vad gäller värnande av kulturmiljöintressen.
Stockholm den 17 februari 2016
Åsa Romson